Min vänstra hand

Fyra vänsterhänder från Falkenberg

2011-08-18T11:27:00.002+02:00

På väg till bilen som står parkerad på Torget, blir jag haffad av några töser som vill ha svar på frågor om minnesvärda event.

Det får dom.

Sen frågar jag om det är möjligt att få ta en bild av deras vänsterhänder?

Jodå, det är minsann också möjligt.

Från vänster syns Sofie (Oxe), Tilda (Vattuman), Khanittha (också Oxe) och slutligen Amanda som är Tvilling och den enda jag gissade rätt på.

Johanna Josephssons vänstra hand ...

2011-06-29T22:08:00.004+02:00

Det är här en glad madame som dessutom är min arbetskamrat.

Johanna heter hon .., är Kräfta, lillasyster och som ett solsken.

Hon har vänster tumme upp och tänker sig en framtid som journalist.

Och av bara farten får hennes sommarfina fötter komma med.

Så där, ja.

Gunillas vänstra hand ...

2011-05-06T20:43:00.001+02:00

I charken i den lilla affären (som för övrigt inte är så liten ....), arbetar Gunilla.

Hon är inte bara duktig med allt som har med vanligt charkarbete att göra, hon är en otrolig säljare.

På en kurs som jag en gång deltog i, frågade kursledaren hur många av oss som såg oss som just säljare?

Det var inte många händer som sträcktes mot skyn, kan jag lova, men säljare är ju vad vi är.

Egentligen.

Gunilla, som har arbetat i butik i nära trettio år, är verkligen medveten om den saken och visar sig också vara en mästerlig försäljare.

Och mera?

Jo, hon är pratglad, fräknig, tycker väldigt mycket om äldre människor ("vad då .., om jag inte hade arbetat i butik ..., ja, du .., då hade jag gärna varit hemsamarit, det hette ju så förr och det ordet tycker jag om .., det skulle jag nog ha trivts med), hon älskar att vandra i naturen ("inte för att plocka svamp eller så .., bara att v a r a där ..:!" förklarar hon) eller att befinna sig nära havet ..., och tänk, så gott hon trivs i hemmets vrå - "ja, det gör jag verkligen .., vet du att jag hade ju dagbarn en tid i livet ?" säger hon leende.

När jag frågar henne om hennes mest typiska egenskap, så funderar hon en stund.

"Tja .., jag försöker i alla fall att vara positiv ...", säger hon.

Gunilla är lillasyster, Vattuman och har för övrigt höger tumme upp, vilket jag gissade rätt på.

En serviceteknikers vänstra hand ...

2011-05-06T20:28:00.002+02:00

Fönsterbilder bruka komma susande genom rymden, men detta är nog första gången jag får en vänsterhand.

Så här skriver avsändaren om handens ägare:

Ålder: 50

Jobbar med/som: Servicetekniker

På en skala från 1-10, hur bra trivs du med ditt jobb? - 9

Och livet just nu? - 9
Om du skulle jobba med något annat, vad skulle det vara? - Vet ej, trivs för bra.
Stjärntecken: Fisk
Storebror eller lillebror? - Storebror
När du knäpper händer (som i bön), har du vänster eller höger tumme överst? - vänster

Extra info från handinnehavaren: "Jag är extremt högerhänt! Alla andra högerhänta spelar ju hockey "left", dvs vänster hand nertill på klubban och innebär då höger upptill. Jag gör tvärtom. Likaså med sopning/krattning = höger hand nertill på skaftet, för det är ju den jag jobbar med.
Jag klappar händerna som jag knäpper händerna, dvs jag slår vänster hand i höger kan man säga (vänster tumme överst) och alla jag vet (som är högerhänta) gör tvärtom på alla ovanstående sakerna.

Bodils vänstra hand ...

2011-03-18T08:27:00.002+01:00

I ett litet, litet rum i den lilla affären i landet Halland, hittar man ofta Bodil.

Det är Bodil som ordnar scheman, går igenom fakturor och håller på med allehanda kontorsgöromål.

Bodil är Jungfru och lillasyster och en riktig halländska, dessutom är hon gift med chefen, som nu är andra generationens handlare.

När jag före jul kom på anställningsintervju i affären, möttes jag av två män och så en liten, tunn kvinna med ett varmt leende - det visade sig vara Bodil -.

Efteråt sa hon ..., "ja, jag tänkte att det kanske inte var så roligt för dig att mötas av bara män och .., ja, så skulle jag ha känt det själv. därför ville jag vara med".

Det säger oerhört mycket om den kvinnan.

Jag tycker att hon är oerhört o m t ä n k s a m.

Det var också Bodil som - när jag satt i fikarummet - tittade in så där i förbifarten, bara gluttade lite .., för att se att man inte satt ensam.

"Om du nu inte hade arbetat i butik .., vad skulle du då ...?" frågar jag.

Hon tänker efter ett tag.

"Då hade det nog blivit nånting inom sjukvården ..?" säger hon.

Bodil har höger tumme upp, och hon påstår själv att hon inte är praktiskt lagd .., "men jag är i alla fall den mest tekniskt kunniga i vår familj .., det är jag som ställer in och fixar maskinerna", säger hon småeende.

Om hon drömmer om något resmål .., vad skulle det då vara ..?

"Då blir det Italien! Vi var där ., ja, bland annat i Venedig och du förstår Elisabet, när man satt där i gondolen ., då kändes det som om vi hade klivit rakt in i en sagovärld, så där som Askungen eller nåntng ...", säger hon.

Just så är det med Bodil i den lilla affären, allt uti landet Halland.

(Även tidigare, under malåtiden, hade jag en chef som hette och fortfarande heter Bodil. Jag tyckte väldigt mycket om henne, även om vi ibland hade helt motsatta åsikter. När vi sedan flyttade till Ystad och fick kattungar, fick en av dem namnet .., just det, Bodil. Det var pElles mamma det.)

Bengt-Egon Kämpes vänstra hand ...

2011-02-05T15:02:00.004+01:00

Vi möts ute vid åkern, inte långt hemifrån.

Bengt-Egon är just i färd med att rasta sina två foxterrier.

Så här är det: denne husse är lillebror och Vattuman och före detta ingenjör.

Han är dessutom en man av det mer pratglada slaget och visar insidan av sina händer, ja, där är någon slags defekt som gör att fingrarna liksom drar ihop sig och Bengt-Egon har för den sakens skull genomgått flera operationer.

"Ja, du ser ärren här!" förklarar han.

Av bara farten får vi veta att Bengt-Egons hustru är vänsterhänt.

Jan-Olofs vänstra hand ...

2010-11-03T12:24:00.001+01:00

Det här här Jan-Olofs vänstra hand.

Han arbetar åt Anticimex och just idag ska han inspektera det som en gång var Gunvor och Vikings sommarhus och jag får agera nåt slags ombud, dvs, köra dit och öppna dörren och vara med under själva inspekterandet.

Och vilken trevlig inspektör det här är!

"Nu Elisabet .., du ser hur jag mäter fukten med den här .., ja, och här, ja, det är så här att ...", säger han och förklarar hela tiden mycket noga.

Dialekten är väldigt halländsk.

Allt möjligt pratas det om; hur han trivs med jobbet ( 9 av 10 möjliga), om han är storebror eller lillebror (det senare, han har en storasyster), vilket stjärntecken han är född i (jag gissar på Vädur, han är Skorpion .., "aha, då har du nyss fyllt år då?" säger jag och det har han ...) och om han har vänster eller höger tumme upp (höger, haha .., "ja, men jag är en kreativ människa!" säger han leende).

Eftersom jag mellan varven saknar alla hämningar, frågar jag om ålder också.

Jag gissar på 35, men säger 30, så där för att hålla nere, så han inte ska bli ledsen om det visar sig att han är yngre än så.

"Håhå, nu Elisabet har du allt räddat min dag! Jag är fyrtiofyra!" säger han ännu mera leende.

Se det var ett trevligt möte en alldeles vanlig dag i början av november.

Dennis och Åses vänsterhänder ..

2010-11-02T10:14:00.004+01:00

En gråmulen, men ändå härlig höstdag i början av november, blir startskottet för Dennis och Åses äventyr.

Dom är på väg till Australien; närmare bestämt till Melbourne.

När bilden tas, är det paus på väg till flygplatsen i Göteborg.

Dennis har arbetat som bilplåtslagare, men har nu, inför det stundande äventyret, sagt upp sig.

"Om jag trivs med jobbet? Nej, inte alls ..!" säger han leende.

När jag ber flickvännen Åse att säga vad som är det mest utmärkande draget för Dennis, säger hon att ..., "ja, att han alltid är så omtänksam och vänlig mot andra människor, det tycker jag verkligen om."

Dennis är Vädur och storebror.

Åse är storasyster och Kräfta.

Och hårfrisörska, inte att förglömma.

"Åse ...? Hur jag tycker att hon är ...? Tja, det blir lite svårt .., men .., hon utstrålar alltid så mycket glädje ...", säger pojkvännen leende.

Gretas vänstra hand ...

2010-10-29T09:26:00.001+02:00

Greta är 80 år, kommer från Smedstorp i Skåne och sitter nu i ortopedmottagningens väntrum i Hässleholm.

Om knappt tre veckor ska Greta få ett nytt vänsterknä.

Monica och Bengts vänsterhänder ...

2010-08-22T13:52:00.001+02:00

Monica.
Storasyster, Skorpion och vänster tumme upp.

Igår blev det ännu ett bloggvänbesök.

Då uppenbarar (ja, nu blir det nutid .-) sig nämligen herrskapet Monica och Bengt och inte att förglömma: lilla, svartlockiga pudeln Dessi!

På sin väg tillbaka till Frankrike blir det ett besök hos Monicas lillasyster i norra Skåne, och så blir det en avstickare hit, ja, till det gula huset på kullen och åååså trivsamt det blir!

Monica och Bengt har gjort det som så många av oss kanske drömmer om att göra .., dom tog för några år sedan sina pinaler, ställde in gps:en på Ett Nytt Liv .., och nu bor dom alltså i en liten by i södra Frankrike.

Här var det inte frågan om tjugotvå mil (läs: Ystad till Stensjö), utan ett par hundra.

Därtill ett helt annat språk.

Och en - i många stycken - helt annorlunda kultur.

Jag beundrar såna människor.

(Såna Människor: efter ett år som au pair i New York, meddelar min då 19-åriga syster att hon, någon gång i sitt liv, minsann skae emigrera och det gör hon också, vid 35 års ålder lämnar hon, maken och lille Fredrik Stockholm och susar iväg till Australien! Och Ulrika tackar för sig, säger goodbye till Västmanland, tar sikte på Norrbotten och berättar att hon aldrig har trivts bättre än i Arvidsjaur, med berg och fjäll och Storavan och livet med stickvännerna. Anna J bor och arbetar i Sheffield .., Matilda i Australien .., Anna of Sweden vågar språnget med USA-arbetande maken och lever nu sitt liv over-there .., och min mamma packar vid 58 års ålder en enda resväska, säger adios companeros till sjukstugekollegorna i Malå och kommer därefter att tillbringa tjugo år i Sydamerika och en av mina döttrar, hon som är Oxe, har gjort en lista över saker hon vill hinna med här i livet, en av sakerna är att ha en alldeles egen häst och den drömmen har hon förverkligat och vilken källa till glädje den hästen är ..., och min störstasyster, som under nästan hela sitt liv har seglat ensam, hon köper -några år innan pensionen - ett skruttigt hus på landet utanför Hörby, ett hus som hon renoverar .., och från matsalsfönstret ser hon hästar i hagen och hon har sannerligen förverkligat sin dröm! Ja, men tänk, vad människor vågar!)

Ja, inte just för flytten i sig, för alla vill ju inte ge sig av, men detta att verkligen Ta Tag i Sina Drömmar.

Att inte bara prata om det, utan också genomföra det.

Ja, vad då, det är väl mest en fråga om pengar? kanske någon tänker.

Sockerkakan är nybakad.
Till den blir det vispad grädde, vinbär och björnbär.
Vi sitter ute på altanen och regnet håller sig undan.

Jo, säkert är det så också, men även - därom är jag helt förvissad -, hårt arbete och en "jävlar-anamma-inställning".

I vintras när jag gick med kryckor här i det gula huset, då ringde telefonen och en - för mig - helt obekant stämma sa "hej Elisabet ..." och det visade sig vara Monet.

Monica, från Frankrike.

Det blev en dryg timmes prat och allt bara flöt på.

Så blev det nu också.

Det här visar sig vara varma, vänliga människor.

Och såklart får herr Canon träda i tjänst och papper och penna plockas fram.

På min fråga om vad som är Monicas mest framträdande egenskap (-er) säger Bengt att ..., "ja, det är hennes känsla för form och färg .., och att hon är så omtänksam och kärleksfull och så ..., har hon ett ögonmått som är fantastiskt, ja, det är helt otroligt!" säger han och då ler vi.

Ja, det var minsann en annorlunda egenskap.

Själv säger jag att hon är "rak".

Hon hymlar inte, utan säger vad hon tycker.

Monica har vänster tumme upp och på den där skalan över hur bra man trivs med tillvaron just nu, säger hon, efter några sekunders funderande ..., "åttakommafem."

Bengt.
Tänk, jag gissar rätt på allt när det gäller honom.
Att han är storebror, Kräfta och har vänster tumme upp.
Dessutom är han vänsterhänt, men det hade jag ingen aning om.
pv som sitter mitt emot Bengt, han skrattar gott och säger att det där gissandet, ja, det blir lika ofta fel från min sida, så om det nu r å k a r bli rätt en gång, så nä, det där går han inte på.

Och här är Bengt, med en röst som inte går av för hackor.

"Men Gud, vilken röst du har, du borde jobba med radio eller nåt sånt ..!" säger jag.

Då säger Monica smajlande att jodå, det har har han minsann fått höra förut.

Vi pratar inte bara om röster, utan det blir det vanliga surret när man har uppnåt femtio år och mer än så .., dvs, blodtryck, hjärtmediciner, restless legs, Frankrike kontra Sverige, invandrarkänsla, språkförbistring, matkultur, mod, demens, skärgård, segling, husbil, camping, glädje, hundar och katter och mycket annat.

"Vad säger du? Vad som är mest typiskt för Bengt ..? Ja, han är verkligen l u g n .., och har sånt tålamod .., och så är han känslig och ömsint, ja, så snäll och hjälpsam!", säger Monica och just då blåser min servett ner från bordet och vips, är Bengt där och plockar upp den.

Monica berättar också att innan hon och Bengt blev ett par, så var dom grannar.

"Och Bengt, som visste vad han ville och såg mig kånka på fyllda matkassar från bilen och in i huset, (båda var vid det laget ensamseglare, om jag har förstått det rätt ..), han sa stillsamt att den dagen vi var gifta, då skulle jag aldrig behöva kånka med matkassarna, det skulle han göra .., och ni förstår, så har det verkligen varit också, ja, fram tills Bengt drabbades av en hjärtinfarkt", säger Monica och tittar med varm blick på matkassebäraren.

Bengt menar att han stortrivs med livet just nu, ja, det blir 9.5 på den där skalan.

"Åååja, det är bara för att han har köpt ny husbil, han tycker om allt som har med bilar och motorer att göra ...", säger Monica varmt leende.

Och så lilla lurvtussan Desi som vi har fått följa sedan hon kom till familjen.

Åååå, vilken ljuvlig liten fröken!

Och trygg i sig själv.
(pElle som kommer för att ta sig en titt på den där svarta, lilla insekten, skrämmer hon lätt iväg ..).

Utan knot ligger hon och sover så gott, först hos pv och sedan i min famn, och alldeles varm i hjärtat blir jag och senare på kvällen säger jag till pv att ..., "ja, jag skulle lätt kunna tänka mig en sån här goding!"

Ja, så var det.

Evas vänstra hand ...

2010-08-15T15:10:00.008+02:00

I flera år har jag läst Evas blogg, den som numera går under namnet Härs och Tvärs.

Hon skriver kortfattat, men kärnfullt, alltid klokt och med en stor portion självdistans.

Eva, som är 48 år, är såväl lilla,- som storasyster.

Dessutom är hon en solklar Vädur.

En ledartyp .., fylld av kraft, jo, det tycker jag verkligen.

På hennes blogg kan man läsa om kärleken till hästar ..., till skidåkning och friluftsliv och till arbetet med människor.

Eva arbetar nämligen som läkare.

("Ungefär tre dagar per år leker hon hemmafruliv, men börjar snart längta tillbaka till vardagen på vårdcentralen", säger sonen och maken och skrattar gott).

"En gång när var liten slogs jag av tanken ., jamen, tänk .., jag kan faktiskt bli precis vad jag vill .., ja, det kanske blir så när man är född på 60-talet och uppvuxen med Pippi Långstrump och allt sånt ..., och jag kommer ihåg precis var jag befann mig när tanken slog mig, det var där vid pulkbacken hemma i Ö-vik ...!" säger hon smajlande.

På frågan om vad som är typiskt för henne, säger maken att ..., "hon är väldigt målmedveten (och så visar han med armarna .., så hääääär .., har hon tänkt sig att göra det här .., så gör hon det och har hon tänkt sig det här .. - måttar ännu mera - så genomför hon det också!).

Sonen, han tycker att mammas mest typiska egenskap är att hon är "genomsnäll".

Och det är klart, att om man är en sån som kör slalom på vägbanan för att inte köra över små eller större grodor .., då har man nog ett gott hjärta, det är jag alldeles övertygad om.

Jag minns något annat också.

När min mamma var Alzheimersjuk och bodde på Ejdern i Ystad, då kom från denna Eva två cd-skivor med naturljud, till mamma.

Fågelkvitter, en porlande bäck .., vindens sus.

Sånt.

Så där så att mamma skulle få något fint att lyssna till.

Har man inte ett hjärta av guld när man gör nånting sådant, då vet inte jag.

Och när Eva nämner min mammas namn ..."Ann-Gerd ..", så där som vore mamma en gammal bekant till Eva, blir jag så rörd, ja, så det blir svårt att hålla rösten stadig.

Sade jag att hon har höger tumme upp?

Det har hon i alla fall.

Här ett prov på hur hon tänker.

nästan sant

jag har blivit så behagligt ointresserad av många saker och företeelser
det är med förnöjsamhet jag konstaterar att detta har skett utan någon insats eller viljekraft från min sida

fast en äkta mohairullfilt
gärna i grönt
är jag faktiskt väldigt intresserad av

Magnus vänstra hand ...

2010-08-15T15:01:00.002+02:00

Magnus är pappa till Lucas (här under), han är lång och man kan, om man inte vet bättre, tro att herrn är långdistanslöpare eller nåt sånt.

När jag säger det, gapskrattar frun och sonen, men med värme i skrattet.

"Nej, men jag spelar golf (5 i hcp .., oj, himla bra!), säger Magnus.

Jag gissar rätt när jag tror att han är lillebror, men helt fel på stjärntecken.

Magnus är Tvilling.

Vad tycker han om att pyssla med?

Jo, detta att vara a k t i v .., att åka skidor och att resa, ja, nästan var som helst och att ha familjen med sig.

"Vad som är typiskt för honom ...? Han är en otrooligt generös människa! säger hustrun.

Sonen säger leende att pappa är väldigt envis.

Och så tummen?

Höger tumme upp.

Lucas vänstra hand ...

2010-08-15T14:55:00.005+02:00

Det här är Lucas från Medelpad.

Sjutton år.

Storebror och Kräfta.

Har tjockt, härligt, mörkt hår.

Lucas går hotell, - och restaurantlinjen i Åre i Jämtland och stortrivs med det livet.

Han tycker om att åka skidor, spelar golf (27 i hcp) och ser väldigt mycket på film.

Och så har han höger tumme upp.

När jag frågar vad föräldrarna tycker är hans mest typiska egenskap, så blir svaret att han är .., omtänksam.

"Mmm .., han ser verkligen andras behov ..", säger mamman.

Jan och Mians vänsterhänder ...

2010-08-15T14:55:00.001+02:00

Det här, mina damer och herrar, är Jans och Mian vänsterhänder.

Herrns till vänster.

Jan är Skorpion och lillebror.

"Hur han är ...? Ja, han är oerhört omtänksam, han ställer alltid upp för andra och han är en duktig fotograf, verkligt duktig, han är fågelskådare och odlar världens godaste färskpotatis!" säger Mian.

"Och inte bara det .., han lever nästan helt och hållet på frukt och grönsaker, ja, koka ägg kan han förstås .., han är snäll och ingen man av stora ord och så han är ganska envis, jo, det är du visst .., jo, lite envis är du allt ...!" fortsätter Mian.

Jan har höger tumme upp.

Här, till höger, syns Mians vänstra hand.

Mian är Kräfta, hon är dessutom storasyster och har vänster tumme upp.

"Ja, analytisk är jag nog .., ni anar inte vad jag skriver upp i min handdator och förut i min filofax, det är allt möjligt, så där .., ja, jag kommer nog att notera det här med frukosten här på pensionatet, det tror jag", säger hon Mian leende.

Mera ..?

"Ja, jag tycker om att vara utomhus och jag tycker verkligen om trädgårdsodling (hon är bra på växter, har gott minne när det gäller såna saker .., säger Jan) och så är jag impulsiv, jag vill att det ska hända saker fort (knäpper med fingrarna och visar ...) och så är jag ganska dominant, nä, skriv inte det förresten, det ser inte bra ut!" säger hon gapskrattande.

Och bloggmadamen .., hon tycker att Mian är varm och go och oerhört generös och omtänksam.

Just så.

Mr Tolston Wild´s vänstra hand ...

2010-08-15T14:54:00.001+02:00

Mr Wild´s vänstra hand.

På väg hem från långa promenaden, träffar vi den här vänlige mannen från USA.

När han först förklarar vad han heter, tror jag att namnet är Torsten och tänker då genast att hans föräldrar såklart har nordiskt ursprung.

Så är det inte alls.

Torsten visar sig heta Tolston och jag borde förstås tvätta öronen, så jag hör lite bättre.

Men vad gör Tolston här, i Stensjö, i landet Halland?

Tolston är 38 år, Tvilling och har höger tumme upp.

Jo, i mars månad lämnar nämligen Tolston USA, han har siktet inställt på Frankfurt i Tyskland och i flygplanets bagageutrymme finns hans cykel, ett tält, arbetskläder, skor och lite annat.

Han har nämligen beslutat sig för att utforska delar av Europa.

Är han miljonär?

Nej, detta är vad han har tänkt sig att syssla med.

Han ska, mellan cykelturerna, arbeta hos bönder i de olika länderna, i utbyte mot mat och husrum.

Tolstons cykeltur börjar i Frankfurt och så tar han sikte på Marseille, i Frankrike.

Och så cyklar han vidare .., till Provence där han arbetar med plantering av jordgubbar .., på en annan lantgård lär familjens småttingar honom franska glosor ...- "åå, det var härligt!" säger han leende .., han cyklar till Italien .., snirklar sig fram längs den vackra kusten .., i Ligurien stannar han hos en farmare i 55-årsåldern och där finns inga maskiner alls, arbetet är tungt, men människorna underbara.

Allt möjligt får han vara med om!

Han hjälper en tysk bonde med handmjölkningen av de tio korna .., hos någon annan arbetar han med grisar, getter, hästar .., det är en gammal bondgård, "verkligen jättegammal", säger han.

I genomsnitt stannar Tolston två, tre veckor på varje lantgård.

Arbetspassen är olika långa .., ofta sex timmar per dag, men hos någon - då är det höbärgning tolv timmar per dag - får han även betalt i pengar.

Mest hela tiden regnar det, men på Tolstons födelsedag den 22:a juli - då cyklar han längs Rhendalen - då kommer solen och värmen!

Tala om lycka!
Det är väl som om livet kommer åter?

Tältet är en gåva av föräldrarna och Tolston visar hur fint det är.
Alldeles strax ska han ge sig av, men först ett dopp i havet

Och nu är han alltså i Stensjö.

Han har kommit susande på sin cykel, från Stehag i Skåne, hit till landet Halland, och nu har han slagit läger för natten, bara några hundratal meter från det gula huset på kullen.

Det lilla tältet är uppslaget alldeles intill bäcken.

Och det är tisdagkväll och här kommer Jan, Mian, pv och jag själv gåendes och plötsligt lämnar pensionatsvärden oss och går fram och pratar med den för oss alla helt okände mannen.

"Vad handlade det om ..?" frågar jag.

Och pv berättar om den amerikanske mannen som i fem månaders tid har varit ute på vift och nu är på väg till Norge och jag tänker att detta hade kunnat vara Anders eller någon av mina döttrar i ett annat land, i en annan världsdel .., och så vänder jag genast om och går till tältet, tar i hand och hälsar och frågar om han möjligen vill äta frukost med oss, ja, och så det där med vänsterhanden, förstås.

Det vill han gärna.

Och jag känner hur oändligt mycket jag tycker om pv som genast är med på noterna .., vilken inuti-generös människa han är!

Så vid niotiden på morgonen - som är idag - kommer den amerikanske mannen hit och tillsammans med Jan och Mian dricker vi kaffe och kalasar på nyss uppvärmda gifflar och det blir en sååå intressant pratstund.

Efter allt berättandet (läs: utfrågandet ...) lånar han min dator och mailar till någon god vän .., själv hämtar jag hämtar frusna räkgryte-rester från gårdagkvällen - och några kanelbullar får han också med sig.

Nu har han såväl middag som något gott till kaffet, när han ikväll slår nattläger i trakten av Kungsbacka.

Ett härligt möte blev det.

Ja, ungefär så var det med mr Tolston Wild från Lexington, Kentucky, USA.

Annas vänsterhand och Bernies vänstra tass.

2010-08-09T18:51:00.001+02:00

Det här är alltså Anna från Helsingborg, men som numera bor i Linköping.

Bloggerska sedan länge!

Anna är tjugonio år , fyller år i oktober (är alltså Våg) och arbetar sedan fem år tillbaka som brandman.

Hon är storasyster, har sambo (D) och hund (Bernie, 3 år).

Hur hon ser ut?

Tja, hon är 1.83 lång, har tjockt, ganska rödfärgat hår och så har hon gott om fräknar på armarna.

När jag frågar henne vilken egenskap hon själv tycker är mest kännetecknande för henne, så svarar hon ganska genast ..."det är nog envisheten".

Eller att hon helt enkelt är målmedveten, kanske?

(Och om man har en mamma som är barnmorska och en pappa som är narkossköterska, då tror jag att man får något slags mod med i modersmjölken ., för båda dessa yrken fordrar ju utövare som har en slags grundmurad tillit till sitt eget kunnande -, så måste det vara.)

Jämsides med brandmansyrket är hon fotograf, och det sist nämnda vill hon satsa mycket, mycket mera på.

Hon är, i mina ögon, enastående duktig!

Och så har hon tävlat i undervattensrugby och nästa år blir det brandmans,- och polis-VM i New York ("jag ä l s k a r New York!" säger hon lyriskt ..), där hon ska springa 1 mil.

På den där skalan från ett till tio, hur bra hon trivs med tillvaron just nu, svarar hon ..., "åtta och en halv".

"Jo, men jag trivs, det gör jag .., det är KUL just nu, ja, med firman (fotograferandet)", säger hon leende.

Just så var det med Anna, som förresten har höger tumme upp.

Och här är för övrigt Bernies vänstra tass.

Bernie som är en Fransk Bulldogg och 3 år gammal eller ung.

"Han är född i Ljungsbro ..,. du vet, där Cloettafabriken ligger ...", säger Bernies matte.

Nä, se det hade jag minsann ingen aning om.

Hilda och Patriks vänsterhänder ...

2010-08-08T14:25:00.001+02:00

Det här är Hildas vänstra hand.

Hilda är Oxe (fast ibland Vädur, född alldeles på gränsen ..) endabarn och dotter till pv.

När jag frågar henne vad hon skulle vilja arbeta med (Hilda har tillbringat ett år på skrivarlinjen på Svalövs folkhögskola i Skåne), så får hon svårt att rent konkret säga vad det skulle vara.

"Men jag kan däremot säga vad jag inte vill arbeta med .., ja, vare sig ekonomisk analytiker eller datatekniker vore något för mig ...", säger hon smajlande.

När jag frågar pv vad han tycker är mest typiskt för Hilda, säger han ..., "ja, hon är försiktig .., när hon var yngre ville hon aldrig göra nånting som hon inte hade provat på ..".

Och han har berättat om när Hilda var yngre och dom besökte leksaksaffärer, hur hon nästan timmavis kunde gå och titta på alla leksaker, för att till slut ändå inte kunna välja, och så gick hon ut tomhänt från butiken.

"Ja, så var det .., och det hände att jag tyckte så synd om den eller det som inte blev vald ..", säger hon leende.

Patrik, hennes pojkvän, han tycker att det mest typiska för Hilda är att hon är .., ja, rolig.

Och själv skulle jag säga att hon är ko-lugn och ..., empatisk.

På den där skalan över hur bra man - just för tillfället - trivs med tillvaron, så svarar hon, efter en lång stunds funderande ...,"sju" .., för att sedan ångra sig och säga .."nä, det får bli sex i stället".

"Vilken glass jag föredrar ..? Tjaa, Calippo, den tycker jag om", säger Hilda, som är vegan. och har vänster tumme upp.

Vi diskuterar vykort, hur tråkiga och enjängda många vykort är.
Där är bilder av rådhus och torg och i Malå hade vykortsmakaren tagit en bild av minigolfbanan och med skuggan av sig själv på en av banorna!

Och så Patriks hand.

Patrik är också Oxe, han är storebror och arbetar på reklambyrå.

Fotografering är Patriks passion och just idag ska han ta bilder för HBK:s hemsida, ja, han ska intervjua och ta bilder av deras fans inför matchen mot Elfsborg i eftermiddag.

"Det mest typiska för Patrik ..? Ja, han är påhittig och klurig, alltså .., rolig på ett klurigt sätt", säger Hilda.

Och jag tycker att han är snäll och omtänksam.

På den där skalan .., så svarar han "sju .., ja, jag är på god väg ., på det stora hela så .., ja, en sjua", säger han.

Patrik har vänster tumme upp och tycker om lakritsglass.

Sanna Eikedahls vänstra hand ...

2010-07-30T11:19:00.002+02:00

Det här är Sannas vänstra hand.

Sanna är storasyster, hon är Vattuman och har höger tumme upp.

Det bästa hon vet att göra när hon är ledig från skolan .., det är att vara med kompisar.

När jag ringer och frågar henne om det här .., då är hon just ute på stan i Göteborg med sina kamrater.

Så var det.

Ann Eikedahls vänstra hand ...

2010-07-25T16:45:00.002+02:00

Ann är lillasyster, Skorpion och har vänster tumme upp.

Dessutom är hon gift med min f.d. svåger Leif.

Hon är säljare, åker alltså runt och säljer kemtekniska varor och stortrivs med sitt arbete.

"Leif .., vad tycker du är mest typiskt för Ann ..?" frågar jag.

Då ler han efter en stund och säger ..."ja, såklart hennes sexiga kropp .., nä, jag skojar bara .., hon är en stor medmänniska .., en verklig MEDMÄNNISKA och hon är omtänksam och smart, hon har högt IQ, helt enkelt."

Vi andra som sitter runt bordet, vi tror inte alls att han skojar när han säger det där om sexig kropp och vi ler vi också.

Martina Eikedahls vänstra hand ..

2010-07-25T15:06:00.000+02:00

Martina är en liten dam som har koll på det mesta.

Hon är Tvilling, tycker om att spela fotboll, att bada och vara med kompisar.

Men se en sak har hon inte koll på .., hon säger hela tiden fel och kallar mig för "Elenor" och åt detta har vi så roligt.

Martina, som är 1o år, är dessutom oerhört lik sin kusin, AnnaPanna.

Och så har hon vänster tumme upp.

Conny Eikedahls vänstra hand ...

2010-07-25T14:26:00.005+02:00

Conny var sju år när jag träffade honom för första gången.

Då var han en nästan alltid solig liten parvel som älskade att fiska och när jag själv fick barn, såg jag klara likheter mellan vår Anna och hennes farbror.

Det är hos Conny och Carina vi övernattar den allra första semesterdagen.

Conny arbetar, precis som sin storebror Leif, på Volvo, men på en annan avdelning.

Dom tre bröderna och deras storasyster har samma mamma, men Conny har en annan pappa och det är nu några år sedan hans far dog.

Från en chiffonjé hämtar han, Conny alltså, gulnade tidningsklipp som handlar om hans släktingar i Jämtland.

Vi sitter vid köksbordet och läser dödsannonser och urklippet som handlar om Åke Bergström som ska konsertera i Ovikens kyrka, ja, det är länge sedan det.

"Åke .., han måste vara en bror till din pappa .., nej, en brorson till din pappa?" säger jag.

När jag frågar Carina vad hon tycker är mest typiskt för Conny, säger hon leende: "han är hjälpsam .., otroligt hjälpsam .., och så är han översocial och säger aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, nej till en fest!"

Själv har jag ett annat minne av Conny.

Han arbetade i sin ungdom i skogsplanteringen hemma i Malå och bodde då hemma hos oss.
Det var tuffa dagar bland mygg och knott och upp i ottan och efter första dagens arbete stööööp han i säng vid sextiden och vaknade inte förrän det nästa morgon var dags att stiga upp!

När sommaren var tillända och planterandet överstökat, fick Conny sin lön.

Han satt vid vårt köksbord och sorterade hundralapparna i ordning .., lade dem i rad efter rad och så tog han bort mer än hälften av sedlarna och lade dem i en hög för sig.

"Dom ska mamma få, hon behöver dom ...", sa han.

Jag glömmer det aldrig.

// Conny är för övrigt Kräfta och har vänster tumme upp.

Leif Eikedahls vänstra hand ...

2010-07-25T14:25:00.001+02:00

Leif är nummer två av fyra syskon, han är Oxe och har höger tumme upp.

Han är också min före detta svåger.

Leif arbetar åt Volvo och åker kors och tvärs världen över, ja, det finns liksom inga hinder för den mannen ..., och om någon, då, när han var en lite kaxig kille på elva, tolv år .., hade sagt till mig att jo, du förstår att Leif, han kommer att klara sig alldeles galant .., han klarar sig lika bra var i världen han än kommer", då hade jag nog ramlat baklänges.

En gång i världen dansade han balett.

Då höll vi också på att ramla baklänges.

Och han dyker med tuber och har tävlat i livräddning.

Hans storebror brukar säga att ..."jag vet nog ingen med sånt rättspatos som just Leif".

När jag frågar övriga vad dom tycker är typiskt för honom, säger dom .., "ja, han är generös".

Ulla Lindegrens vänstra hand ...

2010-07-25T14:00:00.004+02:00

Får jag presentera innehavaren av Pilane Bed & Breakfast .., madame Ulla Lindegren.

Ulla, som tillsammans med sin man har drivit bokhandel i Göteborg, har nu sadlat om och blivit pensionatsvärdinna.

Ååå, sån brådska det har varit!

Vi kommer nämligen för att hyra rum och i bara två veckor har Ulla och maken haft öppet och nej, allt är ännu inte klart, men det ska bli, säger Ulla, som för övrigt är född i Storuman.

Där ska bli deckaraftnar när höstmörkret smyger sig på ..., och just den kvällen när vi är på besök, är det författarafton och där är många besökare som slår sig ner i den vackra salen.

Carina Holms vänstra hand ...

2010-07-25T14:00:00.001+02:00

I Göteborg, i ett blått radhus där det för närvarande pågår renovering, där bor Carina.

Hon är min f.d. svägerska, gift med mina barns pappas yngste bror.

Carina är uppvuxen i Kiruna, hon är Jungfru och ytterst målmedveten.

Efter att i hela sitt vuxna liv ha arbetat som undersköterska, har den här madamen under tre års tid läst till arbetsterapeut och mellan varven har hon arbetat ihärdigt .., och i familjens bokhylla står en hel drös med litteratur på engelska, ja, det är från studierna det.

Nu är hon färdig och vikarierar i sitt nya yrke.

Det här med att vara arbetsterapeut, det är inte - som jag först tror - detta att sätta åldringar i arbete - typ virka grytlappar eller väva löpare -, nej, inte alls!

Numera handlar det om att t.ex. få strokedrabbade patienter att komma tillbaka .., att hitta rätt hjälpmedel och en hel massa annat.

Carina säger att hon älskar det här nya!

När jag frågar hennes man vad han tycker är mest typiskt när det gäller Carina, så funderar han en stund.

"Hon är himla hjälpsam .., ställer alltid upp, sån är hon", säger han.

Dottern Martina tycker att mamma är en sån som alltid studerar.

Och själv säger jag att hon är oerhört gästfri och generös.

Utan knot får pensionatsvärden och jag själv övernatta i det blå radhuset och vi bjuds lika generöst på härlig middag tillsammans med andra rara släktingar.

Sa jag att Carina har vänster tumme upp?

Nej, men det har hon i alla fall.

Tre vänsterhänder och en högerhand på Marinan ...

2010-07-13T12:23:00.000+02:00

Dagny = Skorpion
Bjarni = Skorpion
Ann-Sofie = Tvilling
Daniel = Vattuman

Det var trångt om saligheten igårkväll på Marinan.

Underbart väder, härlig musik och övermåttan god mat!

För ovanlighetens skull valde jag inte lamm eller grillspett, utan en skaldjursgryta som var inget mindre än h i m m e l s k!

Till vänster om oss, satt två män och två kvinnor i 40-årsåldern.

Det visade sig att Dagny och Bjarni kommer från Island; Dagny från Reykjavik och Bjarni från Keplavik, men båda har vuxit upp i Sverige.

Bjarni vittnade om det man ofta hör från invandrare och barn till invandrare; att till slut känner man sig inte hemma i något av länderna.

"Kommer jag till Island, då ser dom mig som svensk .., men är jag här, då är jag ändå islänning, det är hur absurt som helst ..", säger Bjarni som pratar skånska så det står härliga till.

Det är också han som tycker att det isländska kynnet är annorlunda mot för det svenska.

"På Island .. , ja, människor är kaxigare på nåt vis .., man lever på en ö och är vana vid strapatser och med väderlek som skiftar på tjugo minuter .., det är väl helt enkelt så att man tvingas bli på ett visst vis ..?" säger han.

Daniel, han var i väldigt många år kund i lilla kvartersbutiken och bodde på samma gata som undertecknad, nu har han flyttat närmare centrum.

Och det blir prat om förhållanden och skilsmässor och mycket annat.

En i sällskapet säger leende, att deras förhållande var dåligt i minst tio år, ja, innan det blev separation.

"Men vi kämpade på .., vi renoverade, tapetserade och köpte nya möbler eller flyttade .., det var vårt sätt att försöka ta oss vidare".

Sen tog orken slut.

Eller pengarna.

Och förhållandet.

Flera i sällskapet ler igenkännande.

Och tänk, alla fyra har dom vänster tumme upp!

Sagas vänstra hand och Kerstins högra.

2010-06-22T21:34:00.001+02:00

Och så cyklar jag hemåt och sista biten cyklar jag på trottoaren - fast man inte får - och framför mig går en kvinna och drar en rullstol och jag plingar lite försiktigt och säger att ..."nu gör jag en liten omkörning här, men jag lovar att vara försiktig!" och kvinnan ler vänligt.

Precis när jag har parkerat min cykel, ser jag ju vem det är.

I rullstolen sitter nämligen en alldeles underbart rar kvinna; ja, det är hon som under mina tretton år i kvartersbutiken var en trogen kund.

Alltid så rar och vänlig!

Nu är det säkert minst ett år sedan vi sågs och jag tar i hand och hälsar och hon ler lika vänligt som alltid och jag får veta att det är dottern som är hennes sällskap.

"Få se .., vad var det du hette nu ...?" frågar jag kvinnan i rullstolen.

"Saga ..", säger hon.

Och jag får veta att Saga är Jungfru och har arbetat som hårfrisörska.

Och att hon har tillbringat en hel månad på sjukhus.

Dottern heter Kerstin och har ett vackert armsmycke tillverkat av herr Arenhill, men inte den jag omedelbart tänker på, utan hans bror, Elon.

Och jag berättar om flytten till Halland och att vi kanske inte kommer att ses någon fler gång och då håller Saga hårt i min högra hand och jag kramar om och sedan är det tack och hej.

När jag låser upp min dörr, är hjärtat alldeles inutivarmt!

Tre vänsterhänder vid ett café i Sthlm ..

2010-06-13T11:22:00.002+02:00

Det är när jag sitter vid en pytteliten servering på Strandvägen, som jag upptäcker "Fru Grå" som kommer promenerande tillsammans med en väninna och dom skrattar och ser så glada ut och jag hojtar och det blir verkligen så överrraskningsroligt alltsammans!

Så damerna slår sig ner vid mitt bord och dricker kaffe och jag sörplar på iskall cola med isbitar i glaset.

Och så frågar jag Fru Grås väninna .., ja, om vänsterhanden?

Det är okej.

Och vänsterhandens ägare heter Birgit, hon är Lejon och har vänster tumme upp.

Född i Karlskoga, närmare bestämt i Valåsen.

"Ja jag har bott granne med Sven Stolpe ...", berättar hon.

Före detta skolsköterska.

Birgit är barndomskamrat till Fru Grå .., båda har varit ensambarn och deras fäder var barndomskamrater.

När jag ber Fru Grå säga vad hon tycker är Birgits mest typiska egenskaper, nämner hon sådant som "har ett stort hjärta, men ändå skinn på näsan".

Okänd kvinnas vänsterhand ...

2010-05-18T22:28:00.004+02:00

Hon sitter mitt emot mig, vid fönstret, ja, på Öresundståget som ska ta oss från Malmö och norrut.

Kvinnan är vacker.
Hon har läckra läsglasögon (tror jag att det är) och ser på det hela taget ut som en människa med inre stil.

Jo, precis så.

Efter en stund tar jag mod till mig och frågar om det möjligen går an att fånga hennes vänstra hand på bild?

Det gör det.

Och jag får veta att kvinnan är alldeles nyss hemkommen från Schweiz där hon har passat barnbarn och jag får också veta (någon har frågat ...) att hon har vänster tumme upp.

Däremellan pratas det om allt möjligt; om den sena våren, om att skaffa sig ett nytt arbete när man är femtiosex år .., om manliga händer och lite annat också.

Det blir ett trivsamt möte.

När kvinnan stiger av i Helsingborg, tar hon min hand i sin och säger hejdå.

Tänk ..., hennes hand är alldeles varm.

// Till kvinnan på tåget: vi pratade ju om vackra händer och jag berättade ...
Här är en länk till vad jag menade.
Det är handen nere till höger, vid klockan fem ungefär, som tillhör mannen som satt med katten i sitt knä, ja, den mannen som jag nu ska flytta till.

Vera Hanssons vänstra hand ...

2010-05-10T21:47:00.004+02:00

Vera är lillasyster till Alva och Kajsa.

Enligt hennes mamma är Alvas allra mest typiska egenskap att hon är så trygg i sig själv.

Allt som Alva tycker, det tycker också Vera.

Jaaa, absolut.

"Så här många år är jag ...", säger hon.

Alva Hanssons vänstra hand ...

2010-05-10T21:44:00.004+02:00

Alva är fem år .., Stenbock och har höger tumme upp.

Dessutom är hon mellanbarn, nummer två av tre systrar.

Mer att läsa om lilla Alva finns här.

Christinas vänstra hand ...

2010-05-08T10:52:00.002+02:00

På tåget mellan Ystad och Malmö råkar vi sitta mitt emot varandra.

Christina är på väg till just Malmö för att möta sin kompis som kommer från Halmstad.

Tretton år är Christina, hon är Vädur och det bästa hon vet är att umgås med sina kompisar.

Hemskt gärna vill hon arbeta som hårfrisörska när den tiden kommer.

Anne Minsaas vänstra hand ...

2010-04-15T11:22:00.006+02:00

I underbara klädbutiken UNO på Bruksgatan i Helsingborg, där står en glatt leende madame (eller butiksinnehavare) som pratar norska .., det är Anne Minsaas.

Hon har härligt rött hår och nästan en filmstjärnemun.

Anne är Skytt, är nummer två av fem syskon och har vänster tumme upp.

Under tjugofem års tid har hon arbetat på apotek, ja, innan hon fattade mod och, till vännernas förvåning, sade upp sig.

"Å, jag ville göra nånting helt annat!" säger hon leende.

På den där skalan mellan 1 och 10 .., om hur hon trivs med livet och tillvaron just nu, svarar hon lite tvekande ...., "ja, jag skulle nog säga nånstans mellan sju och åtta".

Jan Lindblads vänstra hand ...

2010-04-15T11:19:00.004+02:00

Det här är Jans vänstra hand.

Jan, som inte kallas Janne, är Skorpion, storebror och har vänster tumme upp.

Han är född i Simrishamn, men talar stockholmska.

Femtiotre år ung.

Egentligen vill Jan arbeta inom skolans värld och det har han också gjort.

"Men du vet numera .., nu är det bara en massa nedskärningar och så blev det som det blev och nu är jag här .., fast någon egentlig cykelreparatör, det är jag ju inte", säger han.

Två systrars vänsterhänder ...

2010-04-03T21:07:00.007+02:00

Britt-Maries vänstra hand.
"Få se .., du är nog Oxe?" säger jag.
Ja, det är hon.

På perrongen i Malmö - i väntan på Öresundståget som ska ta mig till Halmstad - , hamnar jag intill två kvinnor.

Efter att ha hört dem samtala någon minut, säger jag ..."men var är ni ifrån?" och då svarar en av kvinnorna: "ja, inte där du kommer ifrån i alla fall, för du är ju från Västerbotten, inte Umeå, mer åt Skelleftehållet och själva är vi från Luleå, men bor söderöver, ja, jag i Båstad och min syster i Jönköping ..", säger kvinnan och då faller jag nästan baklänges.

Kvinnorna visar sig vara systrar och heter Britt-Marie och Reidun.

Reiduns vänstra hand.

Där gissar jag fel.

Hon är inte alls Tvilling, hon är Vädur och berättar i ett mail att hon är gift med en Vattuman, - vi ska väl inte passa ihop eller, fast vi har varit gifta sedan 1973 - skriver hon.

Och båda systrarna, som för övrigt har besökt en symässa i Malmö, har vänster tumme upp.

Ingrids vänstra hand ...

2010-04-03T20:46:00.006+02:00

Så här är det.

Ingrid är mamma till min före detta mans hustru och hon - Ingrid - är en alldeles underbart rar liten kvinna som får mitt hjärta att bli så varmt.

Hon är Kräfta, nummer tre av fyra syskon och har höger tumme upp.

Född i Håsjö i Jämtland av jämtländska föräldrar.

Vad har hon arbetat med? undrar jag.

"Ja, jag har varit kallskänka och serverat och så ..., ja, jag tyckte om att ha ett rörligt jobb ..", säger hon leende.

Ingrids hand är så len och mjuk, ja, så otroligt vacker.

Med Ingrids hjärta är det lite si och så.

Mest si.

Kanske ska hon opereras, men helt säkert är det inte, ty är man åttionio år finns det risker med dylika operationer, men Ingrid säger att hon är inte rädd för att det hela ska kapsejsa, "nej, bara det går fort så, för jag har haft ett långt liv".

Säger hon.

Och ler igen.

Sex hjärtevärmarhänder ...

2010-02-24T17:33:00.001+01:00

Barbro: vems är den andra handen nerifrån och till vänster? Eivors?
Mitt pekfinger och det pekfingret böjs inåt på precis samma sätt!

I fredags, i Dikanäs kyrka, var det begravning av morbror Olaf.

Hans systerdotter var inte med, i alla fall inte fysiskt, ty hon satt då i en bil på väg till Hässleholms sjukhus för kontroll av sitt knä ..., och av och till tänkte hon på denne Olaf, han som var så innerligt älskad av sin storasyster - systerdotterns mamma -.

Och idag hittar jag i min mailbox några bilder från begravningskaffet och alldeles varm i hjärtat blir jag när kusinen har tagit en sån här bild, för då känns det som om man ändå var där.

Händerna tillhör kusinerna Ingalill, Ulf, Ulrika, Eivor och fotografen själv: Barbro.

Och så moster Lisbets hand, förstås.

Syster Anna-Lenas vänstra hand ...

2009-12-04T10:08:00.003+01:00

På lilla pyttiga vårdcentralen i Getinge, i landet Halland, där arbetar syster Anna-Lena.

Det är hon som tar hand om mitt nyopererade knä .., som lägger om och plockar bort tjugotalet straaamande agraffer.

Anna-Lena är så där som distriktssköterskor brukar vara: lugn och trygg .., vänlig och glad.

Hon är mellanbarn .., och Stenbock, precis som bloggmadamen.

Bara en sån sak!

2009-11-22T12:15:00.002+01:00

Av någon för mig outgrundlig anledning, kan jag inte kopiera över texten från min vanliga blogg och hit, till Min vänstra hand-sidan.

Men om ni vill träffa tre vänsterhänder på sal 13 på Hässleholms sjukhus, så kan ni göra det om ni klickar här.

Så får jag ordna till det hela senare.

Fru Grås vänstra hand ...

2009-11-16T11:12:00.000+01:00

Det här, mina vänner, är Ingalill Gråberg där hon sitter vid sitt köksbord i Ystad.
(När hon kommenterar här på sidan kallar hon sig Fru Grå, men det är det minsta hon är. Hon är färgstark .., vacker .. har höga kindkotor och vackra ögon.)

Ingalill är 40-talist .., nybliven pensionär och en omåttligt rar kund i affären där jag arbetar.

Hon är endabarn (jag skulle ha gissat på storasyster, för hon känns trygg och moderlig), uppvuxen i Karlskoga i Värmland, men tillbringade sina barndoms somrar i Halland, i Harplinge.

Pappa Anton arbetade som brandförman och mamma Margit var biträde i en heminredningsaffär.

Ingalill bor i en helt underbar lägenhet i det som en gång var ett logement på regementet här i stan.

Tänk er skyhögt i tak.

Tänk er hööööga och vackra fönster!

Fyrkantiga rum.

På väggen i vardagsrummet hänger en tavla med skeppet Emil som motiv.

"Min morfar var kapten på den skutan .., han hette Karl Julius Johansson och var fyrtio år när skeppet förliste år 1917" .., säger Karl Julius Johanssons barnbarn och pekar på ett fotografi av herr kaptenen.

Och den här novemberdagen när skymningen inte är långt borta, sitter vi mitt emot varandra vid köksbordet och bordet är närapå helt täckt av olika sorters lektyr och där är ett levande ljus som brinner så fint och där är en burk eller mugg sprängfylld med pennor.

Hemmet andas kreativitet och hemtrevnad och ändå .., ordning och reda.

Struktur, kanske.

Vi dricker kaffe och äter små kakor från Olof Viktors i Glemminge, allt medan vi pratar om det som hör livet till.

Två barn har Ingalill, men bara en av dem är i livet.

Helt plötsligt, utan minsta lilla förvarning, dör dottern Malin vid 34 års ålder.

Just inflyttad i nya huset ..., till synes helt frisk och kry den ena dagen och död nästa.

Kvar blir då lille sonen Vincent, 9 månader, och så maken, fransmannen.

På söndag fyller Vincent 5 år.

Hur överlever man att mista ett barn? undrar jag.

Ja, hur överlever man?

Kanske för att man måste.

För att man helt enkelt inte har något val.

".... fast det finns dagar då jag bara vill skrika rakt ut ... och nu är det extra svårt, på söndag är det hennes dödsdag ...", säger Ingalill.

Och vi pratar om hur olika vi tar oss an sorgen .., och vad den gör med oss.

Men vi pratar också om glädjen .., om hennes son Marcus som nyss har gift sig och glädjen i allt detta och lyckan att vara pensionär och göra vad man har lust med eller kanske ännu mera: strunta i det man i n t e har lust med.

Ingalill är Oxe.

Jordnära och trygg.

F.d. sjuksköterska.

När jag ber henne beskriva sig själv .., ja, egenskaper som är typiska för henne .,. tänker hon efter en liten stund.

" ... ja, jag är social och ..., ja, ordentlig .., handlingskraftig också, ja, jag får saker gjorda helt enkelt ...", säger hon.

På den där skalan från ett till tio hur hon tycker att livet är just nu .. ?

"Det är svårt .., vissa dagar är ..., men ..,. ja, jag skulle säga att det i alla fall är mer uppåt än fem i alla fall ...", säger hon varmt leende.

Sa jag att hon har vänster tumme upp?

Det har hon

En jordemors vänstra hand ..

2009-10-06T11:49:00.001+02:00

Granne med oss på lilla pensionatet Lefteris på Samos, är Gunn-Britt och Stein fra Norge.

Från Elverum.

Ungefär samtidigt varje morgon äter vi frukost på balkongen och då blir det lite småprat eller mycket .., och Gunn-Britt berättar om livet som barnmorska och hur det har förändrats och vilken oerhörd stress där är och vilka besparingar som sjukhusets direktörer har beslutat om och hur svårt det har varit att klara av, allra helst som barnmorskorna också skulle ha hand om gyn-patienterna.

"Och det kan vara svårt sjuka kvinnor, verkligen svårt sjuka och vad gör jag om jag står med en förlösande kvinna och blir kallad till en gynpatient som behöver omedelbar hjälp ...?" säger Gunn-Britt och suckar.

"Dom styrande säger att vi ska titta på Sverige ., titta hur dom har centraliserat och löst det hela .. men det fungerar ju inte heller så bra!" fortsätter hon.

Nu, när den här pratglada barnmorskan är i mitten av de femtio, säger hon sig ha tänkt över sitt liv.

Hon vill leva annorlunda.

Bort med all hemsk stress och mer av vila och komma sig i form.

Att ta hand om sig själv, helt enkelt.

"Ja, inget vet man om framtiden ..., det är här och nu som gäller", säger hon.

En gång i livet, under väldigt många år, var Gunn-Britt gift med en man från Torsby i Värmland.

"Det var väl inte Svennis ...?" säger vi och skrattar gott.

"Nä, inte alls ...!" svarar hon och ler vänligt.

Gunn-Britt är Fisk och har vänster tumme upp och den hurtige Stein (som liksom pv kämpar på med Vasaloppsåkande och gör det med den äran .... och orienterar gör han också!) är Våg, om jag minns rätt.

Sista kvällen på Samos, knackar det på vår dörr.

Där står det glada paret från Norge och överräcker en liten present, så där så vi ska få en trevlig hemresa.

Se det var några rara människor det.

Sylvia Vegas vänstra hand ...

2009-10-01T21:44:00.000+02:00

På tåget hem från Köpenhamn hamnar jag intill Sylvia.

Sylvia är kund i affären och frågar så där apropå om jag fortfarande ägnar mig åt att fånga vänsterhänder?

Jo, det gör jag ju .., men kanske inte så ofta som tidigare.

Så jag blir glad och tar fram kamera, penna och papper från ryggsäcken.

Det visar sig att Sylvia är född 1970, är Jungfru och lillasyster.

Hon kommer från Ecuador och varit i Sverige sedan 1994 .., i femton år, alltså.

Var hon arbetar?

Jo, på MAS i Malmö, på sjukhusets neurologavdelning, som läkarsekreterare.

På den där skalan mellan 1 och 10 .., ja, hur tillfreds hon är med sitt liv just nu, säger hon nästan genast ..."nio".

Hon trivs med arbetet och fritiden, med sin familj och inte minst med taxen Piplup.

Ungefär så är det med Sylvia.

Fru och fröknarna Sandbergs vänsterhänder ..

2009-08-15T09:16:00.001+02:00

Notera likheten på de tre damernas lillfingrar.
Och vecket som alla har på mitten av ringfingret.

Just som jag är i färd med att lämna affären, får jag ett meddelande i min mobil.

Det visar sig vara vännen Torun som har sin mamma och syster (vilka annars bor i Umeå) på besök och nu är dom ute och susar omkring på Österlen och har fikat på Olof Viktors och tanken är att "snippa förbi" Regementsgatan i Ystad och så kan vi "tvärträffas".

En tvärträff, är precis vad det blir.

Tidigare har jag mött Toruns syster, Ylva, men aldrig deras mamma.

Här ser ni deras vänsterhänder.

Längst till vänster är mamma Ingabrittas hand.

Hon är Lejon .., född i Sundsvall .., storasyster .., och har arbetat som mellanstadielärare i Umeå.
Som änka (maken var journalist på tidningen VK) tyckte Ingabritta att livet kändes tomt och eländigt ., så för att ha nånting att syssla med, började hon att föreläsa om olika diktare.

"Du vet .., Birger Sjöberg, Hjalmar Gullberg, Erik Axel Karlfeldt och inte minst Esaias Tegnér .. ja, jag åker runt till olika pensionärsföreningar och berättar ..", säger Ingabritta, som för övrigt har höger tumme upp.

I mitten har vi Toruns hand.

Torun är storasyster, Tvilling och har höger tumme upp.
När jag frågar hennes lillasyster vad hon tycker är framträdande egenskaper hos den äldre madamen, svarar on att "ja, hon är utåtriktad och glad".
Själv säger Torun att ..."å, jag älskar att tjyvlyssna på andra människors samtal .., så där på tåg och buss och sånt ..".

Längst till höger Ylvas hand.

Ylva är Oxe, lillasyster förstås .. och har vänster tumme upp.
Hon är intresserad av att resa .., sjunger i kör ..,"är receptgalen" (inflikar storasyster) .., tycker om geografi och handlar gärna ekologiskt.

Själv skulle jag säga att jag nog aldrig har träffat en människa som är så förtjust i småbarn, som just Ylva.

Rolands vänstra hand ...

2009-07-19T19:05:00.003+02:00

På Fritidsbaren i Ystad står en varmt leende man och tar emot beställningarna.

Just den här kvällen är det Roland.

Roland är endabarn och född i Fiskarnas tecken.

Han har glada ögon och ser så otroligt snäll ut.

Vänsterhanden ...?

Ja, den var så här vid födseln och Roland vet förstås inget annat .. nej, den fungerar hur bra som helst, säger han.

Solveigs vänstra hand ...

2009-07-19T11:38:00.002+02:00

I Mjällomviken i Ångermanland, där, i ett gult hus som inte alls är det minsta märkvärdigt, där sköter den rara Solveig ruljangsen och tar emot gäster och delar ut rum till resande.

Solveig är så där varm och go som en värdinna ska vara.

"Här är köket och här är tv-rummet och ni kan slå er ner på altanen där ute och titta på utsikten .., ja, här finns lite broschyrer om Höga Kusten och om ni vill så kan jag visa alla motorerna i museet här utanför .., ja, det gör jag så gärna ...", säger Solveig.

På det vandrarhemmet känner man sig hemma.

Solveig är Kräfta .., nr två i syskonskaran (av fyra systrar) och hon har höger tumme upp.

Dessutom är hon ganska nyskild och vi pratar om hur det kan vara och då säger hon att "aldrig mera att hon ska ha nån karl att bo ihop med!"

Nej, åååå, vad hon njuter av all denna friheten!

Solveig är 60 år och har figur som en pinuppa.

Ute på altanen sitter Solveig och njuter av solskenet.

Att hon tycker om att lösa korsord, förstår vi rätt snart.

Och så har hon höger tumme upp och säger själv att hon är envis som synden.

Olas vänstra hand

2009-07-19T11:35:00.000+02:00

Detta är Ola Stenslökkens vänstra hand.

Han är Lejon .., endabarn ... och har höger tumme upp.

Blir sjutton år i augusti.

Ola har höger tumme upp, har mörkt bruna ögon och är himla snäll.

Han både spelar och dömer fotboll.

Och så har han en väldig integritet.

Sa jag att han är norrman?

Madame Stenslökkens vänstra hand ..

2009-07-19T11:34:00.000+02:00

I kanske ett års tid har Bente kommenterat på min andra blogg.

-B- ...... det är Bente, det.

Bente är född i Elverum i Norge och är ett riktigt Lejon.

Hon är storasyster, arbetar inom psykiatrin och har höger tumme upp.

Om jag skulle säga vad jag tycker personifierar den här kvinnan, så är det att hon är omtänksam, en god lyssnare och att hon har ett otroligt fast handslag.

Den vackra duken som hennes hand vilar på, den har hon virkat och det var en gåva till bloggmadamen.

Och vaniljljuset också.

Och en av henne tovad axelväska i svart och rosa och med karbinhake på insidan och mobilficka, så där så jag inte ska behöva leta så ofta ...,-)

Och tänk .. nu har hon och sonen hälsat på här och det har varit helt underbara dagar!

Just så.

Olaf Bergmans vänstra hand ...

2009-07-06T22:55:00.003+02:00

Olaf är yngst i skaran av sex syskon, nästan helt omsvärmad av storasystrar.

Han bor i södra Lappland, i ett ganska stort rött hus som en gång tillhörde hans mamma.

Olaf är Kräfta .., inbiten jägare och oavsett vad man pratar om, så återkommer Olaf till detta med jakt.

Han har glimten i ögat och är hårt drabbad av cancer, men en kämpe är han.

Och så är han min morbror.

Lisbet Larssons vänstra hand

2009-07-06T22:30:00.007+02:00

Det här är Lisbet Larsson, f. Bergmans, vänstra hand.

Hon är Stenbock, född på Juldagen 1934.

Näst yngst av sex syskon.

Och min moster.

Här sitter hon som nummer tre från vänster i nedersta raden.

När jag frågar hennes dotter vad som är mest typiskt för Lisbet, säger hon att ..,. "ja, hon är omtänksam".

Det tycker jag också.

Lisbet bor i Vilhelmina.

Lisbet i unga år.

Sex vänsterhänder i Vilhelmina ...

2009-07-06T22:00:00.003+02:00

Från vänster och uppåt: Thomas Göransson, kusin Barbro, moster Lisbet, kusin Inga-Lill, Bert och bloggmadamen själv nere i mitten.

Det är en alldeles ljuvlig dag i juni år 2009.

Annas vänstra hand ...

2009-06-24T08:52:00.005+02:00

På en alldeles ljuvlig campingplats belägen mellan Åsarna och Klövsjö, där tar Anna emot.

Anna är endabarn .., Kräfta och säger att på den där skalan mellan 1 och 10 .., hur bra hon trivs med tillvaron .., så är det nog ..., tja, 8.

"Det här, att driva en camping .., som vi har gjort sedan 1981 .., det är inte ett vanligt arbete, det är ett sätt att leva ..., och enda nackdelen är väl att man blir väldigt bunden och jag längtar alltid efter mina barnbarn .., ja, det här att kunna hjälpa till med barnbarnspassning och sånt ..", säger Anna leende.

Ungefär så är det med den vänliga Anna.

Marianne och Bengts vänsterhänder ...

2009-06-24T08:34:00.002+02:00

I ett rött timrat hus - vackert så man får ont i magen ! - och kanske femton meter från Gunnars hus, där bor hans storebror Bengt.

När vi på tisdageftermiddag kommer körande från Nälden där vi har handlat middagsmaten och nybakat tunnbröd (ååå, ljuvligheter!), då är Gunnar fortfarande i Östersund på jobbet, men Bengt och hans fru Marianne kommer ut och hälsar och jaha, då förstår vi, dom bor alltså där.

I väntan på Gunnar, blir vi bjudna att slå oss ner på deras altan.

Utsikt mot Alsensjön .., jominsann, det går an.

Jämtlandsflaggan vajar i vinden.

Och jag frågar lite som vanligt .., och det visar sig att Bengt har arbetat som pilot åt SAS .., han är Oxe och storebror.

Hustrun Marianne som egentligen kommer från Hammarbyhöjden, har arbetat på bank .., hon är endabarn och trots detta Tvilling.

"Jaha .., en pilot och en bankanställd .., då borde ni båda vara analytiska människor som har vänster tumme upp ...?" säger jag.

Det har dom också.

Doktorns vänstra hand ...

2009-05-13T07:21:00.001+02:00

Kräfta

Storebror

Oerhört vänlig

Jag tror att herr doktorn tycker väldigt mycket om sin klocka.

En medresenärs vänstra hand ...

2009-05-06T10:21:00.002+02:00

Öresundståget en vanlig tisdagkväll i början av maj.

Vi sitter mitt emot varandra, kvinnan och jag själv.

Någonstans halvvägs mellan Malmö och Halmstad repar jag mod och frågar om jag får ta en bild av hennes vänstra hand?

Jo, det går bra.

Det visar sig att kvinnan bor i Halmstad men pendlar till Malmö, där hon just nu utbildar sig till fotvårdsterapeut.

"Efter tjugo år på samma arbetsplats kände jag att jag ville göra nånting annat, ja, innan det blev för sent .. nu är jag femtiofem år och ja, det känns bra .., och många av mina arbetskamrater sa att .., ååå, dom skulle också vilja ..., men .., det är det här med att våga fatta beslutet .., att komma till skott, att liksom vara fokuserad ...", förklarar kvinnan.

Förresten har hon redan brutit upp en gång tidigare; då, när hon flyttade från Rumänien till Sverige.

Hon är Fisk .., endabarn och tycker om att lösa Sudoko, ja, det är vad hon sysslar med innan jag avbryter med mitt frågande.

"Då har du säkert vänster tumme upp om du sätter händerna som till bön ..?" säger jag.

Jodå.

Så är det.

Löser man Sudoko, är man säkert analytisk av sig.

När tåget är framme i Halmstad skiljs våra vägar.

Jag ser kvinnan gå med lätta steg för att möta sin man som väntar med bilen.

Så var det.

Leifs vänstra hand ..

2009-04-23T13:34:00.003+02:00

Det är när jag sitter ute på altanen och tittar på sädesärlan, som jag upptäcker en man som rör sig i slänten.

Mannen har orangefärgade byxor och står och spanar mot en telestolpe.

"Hittar du nånting spännande ...?" frågar jag och mannen ler och kommer hasande nerför slänten .., vilket får Pelle att omedelbart ta skydd under altanen.

"Nää, jag kollar bara hur det ser ut här .., vi ska ta bort stolpen .., ni har väl märkt att ledningarna nu ligger under jorden ..?" säger mannen.

Jag säger som det är .., att jag bara är på besök .. men jo, det visste jag kanske.

Och så börjar vi att prata.

Mest om det fina vädret ., och om hur han trivs med sitt arbete .. (nästan tio poäng av tio .. , det är det här med att sköta sig själv ... ) och vi pratar om Halland och Skåne och inte minst om dialekter ("vilken fin dialekt du har, den ska du vara rädd om ...", säger han vänligt ..) och vi hinner med en sväng runt fri konkurrens och hur det är numera med jobb och sånt.

Mannen, som visar sig heta Leif, har arbetat först hos Televerket och nu hos ett annat telebolag.

Och jag frågar om vänsterhanden?

Leif tittar lite tvekande på sin hand.

"Ja, men .., den är ju inte så ren ...?" säger han.

Men jodå. Det går bra.

Han har en bred och manlig hand.

Så medan solen flödar och fåglarna kvittrar som bäst, så får jag veta att Leif - som nu har slagit sig ner på min högra sida - är nummer tre av fyra syskon och att han har vuxit upp ute på landet, i Långås.

Jag frågar om hans stamning och om det besvärar honom?

"Näää, nä, det har det faktiskt aldrig gjort .., inte ens när jag var yngre .., det är bokstaven t som är värst ...", säger han och jag berättar om min klasskamrat som hade sånt sjå med konsonanterna .,. främst m, b och t .., och skräcken när vi hade högläsning .. hur nervös han måtte ha varit.

Det här verkar vara en trygg man.

Och glad.

Medan jag skriver lite funderar jag på hur gammal han kan vara ...?

Sånt är svårt.

Jag gissar så där på ..., kring 40.

Max.

Det visar sig att han är född 1959.

Hoppsan.

"Ja, berätta för din fru att du ser så himla ung ut .., det kan du vara stolt över ..!" säger jag.

Och så tackar Leif för sig och ska nu jobba vidare.

Då har Pelle sedan en stund tillbaka vågat sig fram från underjordens mörker och själv tänker jag att det här blev en sån himla trevlig pratstund så där mitt i vardagen.

Det var vad jag tänkte.

Fyra vänsterhänder på pensionatsbesök ..

2009-04-12T10:33:00.003+02:00

Från vänster: Ann.
Ann är Våg och arbetar som socionom, men vid snart femtio års ålder känner hon en längtan efter att byta inriktning .., eller att på ett sätt nästan "byta liv" .., att ägna sig åt nånting mindre stressigt.
Hon har mörkt, självlockigt hår och är äldst i en syskonskara på tre.
Storasyster.
"Hon är otroligt omtänksam ...", säger hennes kusin pensionatsvärden och berättar om hur Ann och Mattias träffades och det var då nånting av det mest romantiska jag har hört talas om och vid tillfälle ska jag fråga dem om jag får berätta det här på bloggen.

Till höger: Mattias.
Mattias har på äldre dar vidareutbildat sig till psykoterapeut, vilket får till följd att man inte slänger ur sig riktigt vad som helst, för då hinner den mannen förstås analysera ens personlighet och aja, baja .., det kanske inte blir så trevligt ..? tänker jag och ler för mig själv.
Mattias är uppvuxen i Kallhäll utanför Stockholm och enligt pensionatsvärden är han fantastiskt duktig på att sjunga Bellmanvisor.

Till vänster Mats. Mats är lillebror till Ann här ovanför. Ett mellanbarn. Ekonom. Vid påskmiddagen berättar han på ett härligt och skrattbefrämjande sätt om när han arbetade som telefonförsäljare och kände skräcken för att ta telefonluren och ringa till helt okända människor i akt och mening att få dem att köpa något dom kanske inte alls hade tänkt sig.
"Nä, nån säljare är jag inte ...!" säger han leende.
När jag frågar pensionatsvärden hur han skulle vilja beskriva sin kusin .., tänker han efter en stund och säger ... "Mats ..., ja, han är väldigt lugn och framför allt ..., ödmjuk."

Till höger: Kerstin. Konstnär. Skytt. Lärare på Kulturskolan i Växjö.
Utstrålar e n e r g i och skulle i mina ögon kunna vara bergsklättrare.
Kvick i tanken och snabb i pratet.

En vänsterhand som tillhör Roger Aldrige

2009-04-12T10:18:00.000+02:00

På påskaftonen blir vi bjudna på middag hos Sonja och Gösta, som är pv:s moster och morbror.

Vi är många som sitter runt bordet i matsalen och till vänster om mig, där hamnar Roger.

Roger (som är måg i familjen) heter Aldrige i efternamn och kommer från England, närmare bestämt från Denham.

Det första som slår mig när jag för första gången träffar honom, det är att han ser så norrländsk ut .., ja, jag hade hade kunnat satsa ganska mycket pengar på att han vore uppvuxen i Norr, - eller Västerbotten.

Alldeles oerhört påminner han om någon som jag har träffat, men vem ..?

Herr Kakelsättaren visar sig vara 48 år .., han är Jungfru .., har glada ögon och är nummer två i en syskonskara på fyra ... (det är storebror Nigel som är golftokig .., Roger själv .., Timothy som bor i Australien och så de tre brödernas lillasyster, Clare ..).

"Och när du inte kaklar ...?" frågar jag.

"Jo, jag tycker om kitesurfing ..., och att flyga, ja, jag har flygcertifikat .., jag skulle ha velat bli pilot ...", säger Roger.

När jag frågar honom vad han tycker är den största skillnaden mellan England och Sverige, för det är här i Sverige och landet Halland som han lever tillsammans med sin Maria, då ler han lite innan han svarar.

"Ja, jag tycker att ni i Sverige .., ni är ofta så ..., det är som om ni tycker att Staten ska ta hand om er från det att ni är små tills ni blir gamla .., det är ganska tungrott här och ... och livet är på ett vis enklare i England .. människor är inte så ..., ja, men det kanske beror på klimatet i det här landet .., så är det kanske ...?" säger han varmt leende.

Ungefär så är det med kakelsättaren Roger Aldrige.

Jennys vänstra hand ...

2009-04-09T17:10:00.003+02:00

Pågatåget .., Skärtorsdag 2009.

Mitt emot mig sitter en ung kvinna och tycks omåttligt energisk.

Hon pratar i sin mobiltelefon .. ( av pratet att döma förstår jag att hon arbetar med film ...) .., tar upp sin vita bärbara dator och skriver på den ..., och i sitt knä har hon en stor kalender, till synes fylld med text.

Kvinnan heter Jenny, hon är Skytt och har höger tumme upp.

"Men jag är verkligen analytisk av mig ...!" säger hon.

På ovansidan av Jennys hand, finns också en liten anteckningsbok.

Eller ett "kom-ihåg-block" av annorlunda modell.

"Haha .., ja, fast i vanliga fall har jag skrivit mycket mer där ...!" säger Jenny och ler.

Ingegerds vänstra hand ..

2009-04-09T17:00:00.002+02:00

Ingegerd ..., som bor i Malmö men har hälsat på sina barnbarn i Ystad.

Vi sitter på samma pågatåg.

Ingegerd är Skytt .., har arbetat på Icas grossistlager, men skulle hon börja om .., ja, om hon vore ung igen .., då skulle hon satsa på sjukvården.

Sade jag att hon har vänster tumme upp och att hennes hand är outsägligt len.

Så är det.

Karin Carlssons vänstra hand ...

2009-04-01T10:34:00.003+02:00

Den här handen tillhör Karin Carlsson som bor i Ängelholm.

Det är på tåget mellan Malmö och Halmstad som vi träffas.

Karin sitter mitt emot mig och på det lilla fönsterbordet ligger en bukett blommor.

"Visst är dom fina ..? Jag köpte dem på torget i Malmö .., jag har varit där och passat mitt lilla barnbarn, det blir kalas på söndag .., ja, han fyller två år och jag har presenten här i påsen ...", säger Karin och pekar på en kasse som står på golvet.

Karin är lillasyster .., Oxe .., har arbetat på Åhléns herravdelning, men har nu gått i pension.

Hon är född 1942.

Karin har två barn, varav ett är i livet, det är dottern Malin som bor i Malmö och så sonen Jesper som omkom i en motorcykelolycka för nio år sedan.

"Ja .., då var han tjugonio år ...", förklarar Karin.

Jag frågar henne hur man överlever att förlora ett barn?

Det är en fråga så naiv .., för det finns förstås bara ett svar: man har inget val.

Eller det kanske man har .., men finns där andra barn också, så får man allt försöka att klara av det här som är livet.

"Men det händer ofta att jag tänker att .., men åå, det här ska jag berätta för Jesper .., och så kommer jag ju ihåg att han inte längre finns bland oss !" säger Karin, mjukt leende.

Och hur ser Karins liv ut?

"Tjaaa .., jag läser mycket .., ofta deckare, men just nu en bok av Herman Lindqvist .., och så reser jag en hel del .., ofta bussresor .., till Paris, Prag .., Venedig och till Gardasjön ..., ja, två gånger till Italien .., jag tycker så mycket om just Italien .., det gör min dotter också, hon är förresten lärare i italienska och svenska!" säger Karin.

Det blir en trivsam stund tillsammans på tåget.

Småprat.

Ett litet vardagsmöte.

Ett tisdagkvällsmöte.

En guldstjärnestund.

Fyra vänsterhänder från Upplands-Väsby ...

2009-03-30T06:37:00.002+02:00

Klockan är kring halv ett när den lille kapten Lintott och hans mormor som ju är jag, står och väntar på buss nummer 533 som ska ta oss till Rotebro station.

I väntan på bussen pysslar jag med min nyinköpta mobiltelefon, ja, jag försöker hitta en bra ringsignal, men det vill sig inte alls.

Jag kan helt enkelt inte.

Så .., jag frågar helt enkelt de fyra tonårspojkarna som sitter i kuren om någon av dom är duktiga på det här med mobiler?

Jo, det är dom nog alla, för alla svarar "ja, det går bra...!"

Efteråt, när jag har fått tillbaka telefonen, frågar jag om vänsterhänderna och då vill den lille lintotten nästan sjunka genom jorden av skam ..., ja, jag ser precis vad han tänker om sin mormor .., och han tar tre steg bort och vänder sig om ..,. men tänk, alla pojkarna ställer villigt upp med sina händer!

Från vänster är det Kevin från Zambia (Våg), så kommer Randall från Kongo (Tvilling), Mahmoud från Palestina (han är jungfru) och sist Victor från Upplands Väsby som är Vattuman.

Minns jag rätt är ingen av dem äldstasyskon.

Och medan jag tar bilden, vågar sig lintotten fram och kanske tänker tioåringen att man faktiskt kan prata med alldeles obekanta människor och att livet på så sätt blir så oerhört mycket mer spännande.

Det är vad jag tror att han tänker.

Eva-Britt och Egons vänsterhänder ...

2009-03-19T22:56:00.001+01:00

Ganska intressant tycker jag ju att det är .., detta att Egon och Eva-Britt båda två har arbetat som folkskollärare och båda två har förlorat var sitt storasyskon och har då själva fått ta över den rollen.

På den övre bilden ser ni Eva-Britts hand.

Eva-Britt är mörk i hyn och har pepparkaksbruna ögon.

Hon är Våg och henne händer är bara sååå lena och mjuka.

Och det här är Egons hand.

Jungfru är han.

Analytisk.

Vänster tumme upp, såklart.

Har arbetat som rektor hemma i Malå och har haft min äldsta dotter som elev.

"Men hjälp, vilken stor hand du har!" utbrister jag när kameran har plockats fram och är redo.

Egon är uppvuxen i södra Lappland, inte långt från Vilhelmina.

En enkel uppväxt.

Tänk, att jag tycker att det syns på den handen.

Sedan två år tillbaka bor Egon och Eva-Britt inte längre i Malå.

Nu är postadressen Laholm.

Just så kan det bli.

Isabelles vänstra hand ...

2009-02-28T12:05:00.003+01:00

Det här är Isabelles vänstra hand.

Isabelle är 11 år, men fyller 12 i april.

En trygg Oxe, alltså.

Hon har bruna ögon och utstrålar ett slags lugn.
Lillasyster .., med två äldre bröder.

En hund, Stella, finns också i familjen.

Isabelle har sovit över hos Emma och nu sitter vid kring matbordet och surrar lite.

"Vad är det roligaste du vet ..?" frågar jag.Jo, det är att vara tillsammans med kompisarna ., och spela fotboll.

När jag ber henne beskriva sig själv med en, för henne, typisk egenskap .., funderar hon länge.

"Men ..., jag skulle säga att hon är glad .., liksom skrattig!" säger Emma.

När jag var tolv år, då minns jag tydligt att jag kände mig vuxen.

Tyvärr, var jag nog ensam om den uppfattningen.

Nu frågar jag om hon känner sig vuxen?

"Ja, det gör jag ...", svarar Isabelle.

Och vi pratar om bråk och sånt.

"Jag bråkar mest med mamma .., men det är egentligen bara om småsaker .., pappa har eget företag och är inte hemma så ofta .., dom har olika regler .., pappa vill ha mer ordning och reda liksom .., han blir t.ex sur när min storebror har lånat pappas skjorta utan att fråga .., sånt bryr sig inte mamma om", säger Isabelle och ler lite filurigt.

Om hon finge resa vart hon ville ..?

"Då skulle jag nog välja Italien .., vi har släkt där .., eller till USA .. dit vill jag också åka", säger hon.

Och på den där skalan från 1-10 .., hur bra trivs hon med tillvaron just nu?

"Njaaaa ..., det blir nog åtta", svarar den rara Isabelle.

Gabriellas vänstra hand ...

2009-02-27T15:23:00.002+01:00

I en busskur i Upplands Väsby, i väntan på buss nr 533, träffar jag Gabriella.

Eftersom bussen haverar vid nästa hållplats, blir det en stund över för väntan på nästa och det är då jag frågar om jag möjligen kan få fånga hennes vänstra hand på bild?

"Ja, oh ja, det går jättebra!" säger flickan som har de vackraste ögon man kan tänka sig.

Och jag får veta att hon är 14 år .., hon är Tvilling, på gränsen till Kräfta och så är hon lillasyster.

På den där skalan om hur hon trivs med livet ., säger hon ..."ja, det blir nog tio, jag känner mig så glad och det är härligt allting och så .., ja, fick jag ju möta dig idag ..".

Sicken rar tös!

Solbritts vänstra hand ...

2009-02-26T23:06:00.001+01:00

På Sturups flygplats, just som vi ska gå ombord, upptäcker jag kunder från affären.

Åååå, det är den rara Sol-Britt (eller Solbritt ....) som ska åka till Hufvudstaden och gå på teater.

Solbritt är Vattukvinna och kommer från det som i Skåne går under benämningen "Norrland".

Jag gissar på Ångermanland, men det kan vara fel.

Lovar att återkomma i ämnet.

Men nu är det kulturell helg som gäller för henne och hennes man.

"My fair lady", till exempel, med Tommy Körberg och Helene Sjöholm.

Maria Jönssons vänstra hand ...

2009-02-24T15:46:00.001+01:00

"Syns det nu att det är Redhawks det handlar om, Bettan ...?" frågar Maria.

Det här är "cowboy-marias vänstra hand".

Som mer än hälften av mina arbetskamrater, är Maria Vattuman och så är hon född 1978.

Hon är rejält lång och hon går inte som vanliga människor .., hon liksom går som en panter .., lite bakåtlutad på nåt vis .., det är därför jag kallar henne för "cowboy-maria" .., hon är så otroligt lugn.

"Cool", skulle väl somliga säga.

Inte en enda gång har jag sett henne rusa genom butiken .., hon gör allt i samma tempo och hinner garanterat med lika mycket som någon annan.

(Kanske blir man så jordnära och trygg i sig själv om man har vuxit upp på en lantgård ...?)

Maria är född ute på Österlen .., har alltid bott i Skåne och är yngst av tre syskon.

Två bröder har hon.

På luncherna sitter hon mest och bläddrar i kvällstidningarnas sportbilagor .., ja, hon är omåttligt idrottsintresserad.

"Idrottar du själv?" frågar jag.

"Jaaa, jag håller på med luftgevärsskytte ...", säger hon.

Vad kan jag mera berätta om henne?

Att hon är lite rödlätt och fräknig ., att hon ansvarar för frukt, - och gröntavdelningen och mest äter färdigmat till lunch.

Jag frågar hur hennes man skulle beskriva henne .., ja, med vilken egenskap?

Hon tänker efter en bra stund, nästan så att jag hinner micra min mat klart innan hon svarar.

"Jaaaa, du Bettan .., han skulle nog säga att jag är b e s t ä m d av mig ...?" säger hon.

Själv skulle jag säga att hon verkar så orädd.

Då ler hon.

"Ja, det är inte så dumt .. jag är inte rädd för nånting .., jo, jag har en jäkla spindelfobi, men inte annars ...", säger hon.

På den där berömda skalan hur man trivs på arbetet, respektive med tillvaron i stort, svarar hon åtta på båda.

Ungefär så är det med den där härliga människan som heter Maria Jönsson och som jag tycker så oerhört mycket om.

André och Alex vänsterhänder ...

2009-02-04T12:02:00.006+01:00

Aldrig i min vildaste fantasi hade jag väl kunna drömma om att jag skulle bli intervjuad av två sjuttonåriga pojkar i ämnet "diskriminering i arbetslivet", men det är just vad jag har blivit idag.

Och så himla trevligt det blev!

Just innan pojkarna går, frågar jag om vänsterhänderna .,. ja, går det an att få fånga dem på bild?

Det gör det.

Till vänster syns Alex hand.

Alex är ~~lillebror~~ storebror .., lite rödhårig (men det tror han inte själv) och fräknig och har en lugg som påminner om 60-talet.

Han är Fisk och bor på landet utanför Borrby.

"I en liten håla, bara ....", säger han och ler.

Alex pappa kommer från Huntington utanför London, så egentligen är ju den fräknige unge mannen till hälften engelsman.

När jag frågar hur han tycker att tillvaron är .., på den där berömda skalan mellan 1 - 10 .., så funderar han en liten stund.

"Tja .., jag har det bra .,. jag har flickvän och bra familj ..., ja, jag skulle nog säga ..., åtta", svarar Alex.

Vad han vill arbeta med?

"Jag vill bli författare/poet ...., jag skriver mycket .., och har skrivit en bok på engelska ..", säger han.

André är också sjutton år och Lejon.

Förut bodde han i Skurup, lika centralt som jag själv och vi pratar om hur det är att leva med folklivet och stöket så inpå knuten.

"Ja, fast nu bor jag i Abbekås .., där är det helt tvärtom ...", säger han och ler.

Om André finge arbeta med precis det han drömmer om, så skulle han bli pilot.

På skalan hur bra tillvaron är .., säger han .., "ja, fem."

Jag frågar och pojkarna berättar om medieprogrammet och det här med att göra dokumentärfilm.

Och dom berättar om det här med att vara osäker.

Båda säger, utan omsvep, att dom kände sig så osäkra i början av projektet ..., men hur dom sakta blir tryggare.

Och jag säger: vilka jättetrevliga ungdomar det här var!

(Och skulle jag ha blandet ihop lejon och fisk och namnen, så hojta pojkar!)

Maria Hanssons vänstra hand ...

2009-01-24T18:20:00.003+01:00

Den här vänsterhanden tillhör min arbetskamrat Maria H.

Maria är som så många andra i affären Vattuman, men alldeles på gränsen till att vara Fisk.

Om jag minns rätt, blir hon 34 år om en månad.

Maria är ansvarig för ost och pålägg, ja, delikatesser helt enkelt, men hon kan så mycket mera.

Hon är skärpt och när vi har varit på kurs, är hon den som alltid ställer dom klurigaste frågorna.

"Hund eller katt Maria?" frågar jag.

"Ingetdera .., jag känner ingenting alls för den frågan ...", svarar hon.

Hon har tre döttrar som är nästan hela hennes liv och Marias sambo kommer från Enköping och är den enda som, - förutom jag själv -,när vi har personalfest och bjuds på julbord, vill ha potatis till sillen.

"Om du vinner 110 miljoner ...?

"Då betalar jag genast av lånen .., och så reser jag och absolut skulle jag ge bort pengar till välgörenhet, det tycker jag att alla som vinner mycket pengar borde göra ., eller jag förstår inte att dom inte gör det ..?" säger hon.

När vi på morgonen står och gör i ordning i mejerikylen, berättar hon att ..., när hennes egna barn är lite större, då skulle hon kunna tänka sig att ha fosterbarn.

Maria fixar julfrukosten på jobbet .., fast hon är ledig.
Hon kommer bara en timme före oss övriga.

"Bästa ämnet i skolan?"

"Matte!" svarar hon blixtsnabbt ..,. och då förstår jag varför hon tycker så mycket om Sudoko.

Då blir det tankeflykt förstås och jag ber henne att knäppa händerna som till bön och innan hon gör det blundar jag och säger att "garanterat vänster tumme upp!" och så blir det.

Jepp.

Under åren som jag har arbetat i affären, har vi kamperat torsdagkväll tillsammans och även helgen.

Det skapar en viss .., ja, samhörighet.

Man vet precis hur den andra arbetar.

När jag frågar Maria vad hon tycker är hennes mest utmärkande egenskap, så säger hon att "ja, jag är nog snäll .., och så är jag envis".

Jo, det tror jag också att hon är.

Att hon är världens snällaste, det vet jag redan.

Och lojal.

Men för mig är det nånting helt annat som personifierar henne; jag har aldrig någonsin i mitt liv mött en människa som så har känslorna utanpå kroppen.

Maria har lika nära till skratt som till gråt och att hon är lättrörd så nånting!

Så är det med den rara Maria Hansson.

Helene Ivarssons vänstra hand ...

2009-01-23T18:56:00.001+01:00

Helene är butikschef i affären där jag arbetar.

Med det menas att hon helt enkelt leder och fördelar arbetet .., ja, ser till att alla varor kommer på plats innan vi hoppar på nånting annat.

Alldeles enkelt är det nog inte.

Helene är Vattuman och lillasyster.

Hon är uppvuxen i Malmö, men bor i Svedala .., hon har rött hår som alltid är välfriserat och så har hon katter, ja, Helene är en typisk kattmänniska.

Om man är rödhårig, kanske man är eldfängd och det är Helene.

Hon har ett häftigt humör och det har hänt att vi har diskuterat rätt så rejält, men det går snabbt över, även om hon säger sig vara långsint.

"Hur skulle du beskriva dig själv med ett enda ord ...?" frågar jag henne, där hon står vid läskhyllorna.

"Tjaaa .., jag skulle nog säga envis ...?" säger hon.

Och så frågar jag .., ja, vad hennes man skulle svara på samma fråga?

Hon tänker en stund.

" Njaa .., kanske att jag är snäll ..?" säger hon.

(Själv skulle jag säga att hon kan vara otroligt omtänksam.)

Om hon vore tjugo år och skulle börja om .., vad skulle hon då vilja arbeta med?

"Psykolog!" svarar hon genast.

Och drömresan ...?

"Tillbaka till Skottland!" säger hon lika snabbt.

Man kan säga så mycket om människor .., hit och dit och allt möjligt om egenskaper och förtjänster .. men för mig är Helene egentligen nånting annat.

Det var nämligen vi två som arbetade tillsammans en lördagmorgon i början av april och det var Helene som kom och räckte mig luren där jag fick veta att min mamma nog bara hade några minuter kvar att leva och det var Helene som hörde och såg min förtvivlan och fasa och hur jag rafsade ihop allt jag höll på med och störtade iväg till gruppboendet, - men för sent -.

Så var det.

Gunnar Rindås vänstra hand

2008-11-30T20:32:00.001+01:00

Den här vänsterhanden tillhör Gunnar.

Så här berättar han om sig själv.

Född:
I vädurens tecken, april 1945.

Uppväxt:
I ett bruksamhälle som heter Vaplan och som ligger i Jämtland.

Jobb / Yrke:
Jobbar med lås på "Östersunds Låstjänst" sen åtta år tillbaka, mitt egentliga yrke är grafiker.

Intressen just nu:
Djur o natur, trädgården, fotografering, datorer, min blogg och min hemsida.

Musik jag lyssnar till just nu:
Jazz, blues, visor mm och klassisk musik.

Radioprogram som jag gillar just nu:
Spanarna, På Minuten, Eldorado, Public Service, Radioteatern.

TV-program som jag gillar just nu:
Kulturnyheterna, Kobra, Robin, På spåret, Morgonsoffan.

Mat som jag gillar jättemycke just nu:
Paltbröd, Kroppkakor, Rårakor, Stekt strömming, Spätta.

Mat som jag inte gillar så mycke just nu men äter ändå:
Kebab, Pizza, Hamburgare.

Mat som jag absolut inte gillar just nu:
Finns nog inte (tror jag).

Och så vill jag veta mera och skickar honom några frågor ...., hör du Gunnar ...?

Storebror eller lillebror?

Lillebror. (storebror är fem år äldre).

Bil eller moppe?
Moppe eller helst cykel.
Har bil eftersom man är helt tvungen att ha bil här uppe i glesbygden för att ta sig till jobb och affär.

Du får ett telefonsamtal från Svenska Spel som meddelar att du har vunnit högsta vinsten, 12 miljoner .., vad gör du?
Att jag skulle få ett sådant samtal är nog helt uteslutet eftersom jag inte spelar på Svenska Spel.
Men skulle jag mot förmoda vinna 12 mille så skulle jag trilla av stolen och efter ett tag när jag har sansat mig så skulle jag betala av mina skulder, skänka bort en del till nära och kära, några resor kunde det nog bli också och en hel del gick no aven till något bra välgörande ändamål. Ny bil skulle det inte bli, min gamla Toyota funkar så bra så...

Drömsemester?
Australien eller Svalbard eller en tur med Hurtigrutten.

Te eller kaffe?
Te så klart. Har druckit kaffe men tycker inte det smakar så gott längre, har övergått helt och hållet till te, svart eller gärna ett gott grön te.

Är du duktig på att dansa eller tycker du om att dansa?
Tycker inte det är så kul att dansa och detta gör att jag inte dansar så bra.

Om du frågar nån dig närstående vilka dina mest typiska egenskaper är, vad säger dom/hon/han/du då?
Jag uppfattas som en positiv, glad, hjälpsam, trevlig och ungdomlig gammal man.
Och det kan jag väl hålla med om och stå ut med.

Såja, nu vet vi lite mera om den här trevlige mannen.

Tack Gunnar!

Leinas vänstra hand ...

2008-11-23T17:36:00.001+01:00

... och lite av den högra också.

Leina .., hemifrångrannen.

Hur ofta har vi inte suttit tillsammans vid deras södervägg och druckit kaffe och kalasat på ännu ljumma kanelbullar?

Nu bor hon i Uddevalla och jag själv längst i söder.

Leina ...., som är Vädur .., stark .. känslig .., bildlärare .., lång .., pratglad .. och en mycket god vän.

Berit Violas vänstra hand ...

2008-11-19T09:59:00.006+01:00

På väg till Möllers Bageri träffar jag Berit.

Under många, många år var hon trogen kund i lilla kvartersbutiken där jag arbetade och hon var en sån där kund som man blev glad av, ja, hon är fortfarande sån.

Berit är nyss fyllda sjuttiofem år (Skorpion, alltså), hon är lång och har nästan alltid ett varmt leende på läpparna; ett filurleende .., och hon är uppvuxen i Mariestad och talar en utpräglad västgötska. (väschöttska ...)

I alla år har hon arbetat inom vården.

"Och så är du garanterat storasyster?" säger jag.

"Jaaa, men inte nu längre .., jag var fem år äldre än min lillasyster, men hon dog i cancer för flera år sedan ...", förklarar Berit.

Och så fortsätter hon.

"Men jag har en systerdotter .., hon heter också Berit och när jag fyllde år nu i slutet av oktober, då ringde hon och sa .., hej, det är lilla-Berit ..,. och jag blev så glad, för min syster döpte henne .., ja, lite efter mig och då blir man förstås glad ...", säger västgötamadamen.

En liten stund står vi och surrar utanför bageriet .., Berit frågar om jag har ledig dag och det har jag ju och sedan blir det hej och tack och vi önskar varandra en riktigt bra dag.

Max vänstra hand ...

2008-11-18T19:30:00.003+01:00

"Hej Elisabeth.

Jag måste bara få dela med mig av världens goaste lilla vänsterhand.

Den tillhör mitt nyaste lilla barnbarn Max.

Max är nu -7 veckor.
Han skulle alltså inte ha fötts förrän i början av januari nästa år.
Men har man föräldrar som har som tävlat i dragracing så kanske man har extra bråttom.

Den 24 oktober såg han dagens ljus på Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Han vägde bara 1246g och var 38 cm lång när han kom.

I dag väger han nästan 1500g och har vuxit ca 2,5-3 cm och mår bra.

Hälsningar Marianne Ekwall."

Marys left hand ...

2008-11-03T23:07:00.001+01:00

Mary i fönstret.

På torsdagen, vår andra hela dag i Dublin, tar vi tåget från Heuston Station och ger oss av mot Galway.

Tågen är annorlunda .., där finns alltid ett rejält bord mellan fyra säten och mitt emot oss sitter en kvinna i min egen ålder och bläddrar i en tidning och mumsar på choklad.

Nästan genast sträcker hon fram chokladen och bjuder oss att smaka.

"It´s irish chocolate!" förklarar kvinnan som heter Mary och är född 1955.

Mary är Kräfta och äldst av åtta syskon.

Det är Mary, Noreen, Ann, Paddy, Austin, Sean, Sheamus och Sheela.
Alla är dom uppvuxna på västra delen av Irland och med efternamnet Creaven.

"Min pappa heter Jimmy och mamma Margareth, hon är född den 1/9", säger Mary.

"Ojdå, samma datum som pv!" säger jag då.

Och så ska jag gissa om någon av syskonen är Stenbock, som jag själv.

"Jag gissar på .., Paddy, han är nog Stenbock?" säger jag.

Då ler Mary.

Visst, precis så är det!
Hennes bror Paddy och jag själv firar födelsedag på samma datum, den femtonde januari!

Mary arbetar inom psykiatrin och har en son som också utbildar sig inom vården.
Sonen bor hemma hos henne och det fungerar alldeles utmärkt.

En egen mugg har hon med sig. Och mjölk.

Medan tåget tar sig fram genom landskapet där kossor och hästar betar i hagarna, pratar vi om våra liv.
Vi pratar om bantning, anorexia .., om självupptagenhet och hur det är att vara ung idag, vilket vi förstås inte vet så mycket om.
Vi pratar också om sammanhållning och pensionsålder.
På Irland går sjuksköterskor i pension vid 55 års ålder, alltså har Mary bara ett enda år kvar att arbeta.
Ååå, så hon längtar!

Men nu är hon på väg hem till sina föräldrar.
Varje år träffas alla syskonen hemma hos föräldrarna och så spelas det golftävling, men Mary är inte med, hon sköter mathållningen.

Det är dit hon ska nu.

Hem.

Och hon menar att vi absolut borde ta hyrbilen och ge av oss norrut .. mot Sligo, till exempel, ååå, där är så vackert! säger Mary.

Vid sista stationen innan Galway, tar hon ner sin väska från överhyllan och tackar för sig.

Ett trevligt lite möte blir det.

Varmt och gott.

Annelis högra hand ....

2008-10-26T18:01:00.004+01:00

Alldeles intill ellis och jag själv .., på samma tåg som i inlägget här nedanför, sitter en kvinna och ler stillsamt och när vi börjar prata om detta med att kvinnans list övergår mannens förstånd, då skrattar hon högt och så blir det inledningen till lite småprat oss emellan.

Hon ser så otroligt snäll och rar ut!

Anneli är Fisk .., hon är 46 år och är uppvuxen i Halmstad, men bor i Laholm.

Dessutom är hon chef för ett boende (äldre människor) .., och på den där skalan mellan 1 och 10 ., hur bra hon trivs med sitt arbete, svarar hon omedelbart "det blir maxpoäng!"

Och så har hon en liten Papillon och är storasyster och där gissade jag rätt med en gång.

Bengts vänstra hand ...

2008-10-26T17:37:00.003+01:00

På tåget mellan Malmö och Halmstad, råkar Bengt sitta snett mitt emot mig.
(Men just då, i början, vet jag förstås inte att han heter så ...).

Han är en man som är sportigt klädd .., han har silvrigt hår och när jag råkar titta på hans händer, så tänker jag att ... nej, han arbetar eller har nog inte arbetat med att bläddra bland papper på ett kontor .., för hans händer ser kraftfulla ut .., så där som en som har använt dem till något annat.

Kanske har han klättrat i berg?

Till en början sitter han och läser i en dansk tidning och han river ut en artikel och jag undrar för mig själv vad den kan ha handlat om?

Vid mannens fötter ligger hunden Smulan.

"Ropa på henne .., ropa på Smulan, då kommer hon till er!" säger mannen som vi nu vet heter Bengt.

Jag frågar om vänsterhanden och då blir det fler frågor.

Jo, han är Vädur .,. född 1942.. bosatt i Ronneby, men uppvuxen i Hallstavik ..., har arbetat som navigatör inom flygvapnet .., mest i Kallinge .., han är storebror och trivdes alldeles oerhört bra med sitt yrkesval.

Och så har han hoppat bungyjump .., apropå min fråga om han klättrar i berg.

Bengt har glada ögon och ser ut som en människa som ..., ja, tycker om livet.

Ungefär så.

Fem vänsterhänder från Portsmouth, England.

2008-09-01T23:53:00.008+02:00

Lite ute på hal is är jag, men nästan hundraprocentigt säker är jag på att handen här ovanför, tillhör miss Emma Nixon från Portsmouth.

Vi sitter intill varandra på kapten Wangelis båt ute på havet och så blir det lite småprat så där om allt och inget och kanske mest om vänsterhänder.

Vad får jag veta?
Jo, att Emma är 19 år, är Vädur och storasyster.
Dessutom drömmer hon om att bli skådespelare och ska i höst börja studera "acting" i Bornemouth, ja, helst vill hon arbeta med teater.

Efteråt, när vi har kommit i land, säger Emma att ..., "mormor .., jag tycker att Emma faktiskt ser ut som en skådespelerska!"

Emmas syster heter Charlotte, är tolv år och Vattuman.
Eller kvinna.

Och mamma heter Karen Nixon och är Vädur.

Lillebror ..., Luke Nixon, han är Stenbock och fyller år den 14:e januari.

Sist av allt: pappa Mark.
Stenbock han också och 44 år ung.
På magen har han en tatuering där det står Portsmouth FC.

Roseanna och Antons vänsterhänder ...

2008-09-01T23:43:00.005+02:00

Mitt ute på det turkosblå Medelhavet upptäcker vi att flickan som sitter intill oss, hon kommer från Kåge i Västerbotten.

Rosanna (vilket vackert namn!) Häggqvist, heter hon .., är arton år, Våg och mellanbarn.

I tre års tid har hon bott i Halland, i Varberg och när jag frågar vad hon vill arbeta med, svarar hon .., "ja, socionom, kanske?"

Anton Nilsson är hennes pojkvän och ressällskap till Kefalonia.
Anton är Fisk .., lillebror och har bott i Varberg i hela sitt liv.

"Vad jag vill arbeta med ...? Ljudtekniker ..", säger han ganska så snabbt.

På min fråga om den omtalade skalan mellan ett och tio och hur bra det här resmålet är .., så svarar båda "åtta".

Rolle och Annas vänsterhänder ...

2008-09-01T23:14:00.006+02:00

Rolle .., pratglad stockholmskille som är Jungfru och 45 år.
Lillebror är han och har arbetat en hel massa år inom resebranschen.

"Du skulle ju egentligen ta en bild av min högra hand också .., den är i alla fall lite annorlunda ...?" säger Rolle på sin utpräglade stockholmsdialekt.

Så det gör jag.

Anna är Våg och 38 år och har arbetat med människor som har problem med ätstörningar.

Under båtresan från Fiskardo till Skala, kommer vi att prata om relationer, framför allt parrelationer.

"Vet ni, jag har aldrig sett så många par som suttit tysta mitt emot varandra under hotellfrukosten, det är ju inte klokt .., och det vet man ju, att blir det tyst .., då är det nog ingen vidare relation ...?" säger Anna förundrat.

Om det pratar vi.

Tre händer från England ...

2008-09-01T22:10:00.005+02:00

Det här är Mandys hand.
Hon är storasyster, Skytt och bor tillsammans med maken Kevin och sonen Charlie, utanför London.
Under min och Emmas semester på Kefalonia ser vi ofta familjen på stranden .., och Mandy läsandes en bok och alltid i solskenet.

Sonen Charlie är sju år .., han har födelsedag den 21:a september och drömmer om att bli fotbollsproffs.
Charlies favoritlag är West Ham där Lucas Neill är lagkapten.
Nästan hela dagarna pysslar den här gossen för sig själv .., han gräver en grop i sanden och ställer upp små krigargubbar och han kastar boll i havet tillsammans med sin pappa och tillsammans ligger dom på en madrass och guppar i allt det blå.

Och så pappan Kevins hand.
Kevin är 45 år, storebror och född i Fiskarnas tecken.
Vad han drömde om att arbeta som lillpojke?
Jo, han ville också bli fotbollsproffs, precis som sonen.

När jag frågar dem hur dom skulle ranka semestern på Kefalonia, så där från ett till tio, svarar familjen "9".

En kväll är det dans på hotellet Anassa, grannhotellet till vårt.., och det blir någon slags form av disco och den engelska familjen rycks med och deltar av hjärtans lust och hela tiden gör herrn i familjen fel .., vänder alla sig till höger, hoppar han till vänster .., och allt görs med ett enda stort leende och jag känner igen mig så väl, så väl.

Och så rara är dom och erbjuder Emma att vara med och kasta boll i havet!

Lindas vänstra hand ..

2008-08-29T10:46:00.004+02:00

Utanför hotell Aegelis i staden Skala på den grekiska ön Kefalonia, står Linda och säljer biljetter till kapten Wangelis båtturer.

Trots närapå 40-gradig hetta och när man själv mest hela tiden torkar svetten ur pannan, tycks hon fräsch som en nyponros.

Och glad.
Kvittrig.

"Good Morning Emma and Elisabet!" säger hon var morgon när vi passerar henne, på väg till stranden, hundra meter bort.

Eller femtio.

Linda är Fisk, född i Essex, äldst av tre syskon och har tillbringat fem år i Grekland och nej, det är verkligen inte som i filmen "Shirley Valentine", den där kvinnan rymmer från sin man och hittar kärleken i Grekland.

Nej, Linda och hennes man är lyckliga och om två år, när han brandmannen har gått i pension, är tanken att dom båda ska bo i Skala.

Aldrig i livet att hon kan tänka sig att återvända för gott till England.

"No! Never!" säger hon bestämt.

Men varför?

"Jo, grekerna är så härliga människor .., dom gör allt dom bara kan för att hjälpa dig om det skulle vara så .., dom är omtänksamma och .., ja, just såna saker!" fortsätter Linda.

Om hon trivs med sitt arbete?

"Oh, yes!"

Det blir lätt en tia på den där omtalade skalan, säger den före detta familjejuristen som nu ägnar sig åt att sälja båt-tursbiljetter i Grekland.

"You know, I´m a people-person .., I l o v e talking to people!" säger hon.

Linda-Maris vänstra hand ...

2008-08-28T10:41:00.004+02:00

Plötsligt tittar någon in till oss i lilla rummet, på det där hotellet Aegelis.

Det visar sig vara Linda-Mari som kommer med ett parasoll och en badmadrass, ja, nu ska hon återvända till Sverige och vi som ska stanna ytterligare en vecka ..., kanske vill vi ...?

Det vill vi verkligen.

Linda-Mari är tjugonio år och Fisk.
Hon är storasyster och arbetar som miljöinspektör.

På den där skalan mellan 1 och 10 om hur bra hon tycker att semestern har varit på Kefalonia, säger hon ., efter en stunds tvekan ... "åtta"!

Eva och Oves vänsterhänder ..

2008-08-28T10:12:00.003+02:00

Den här handen tillhör Eva.

Hon är Jungfru och född lillasyster och bor i Stockholm.

På hennes visitkort, som inte längre behöver användas, då Eva numera är s.k. "fritidsforskare", står följande att läsa: "Compensation, Benefits & Insurances, Human Resurces".

Eva och Ove bor på samma lilla hotell som undertecknad och Emma, ja, på vår semester i Kefalonia.

Och detta är alltså Oves vänstra hand.

Han är Lejon och lillebror och firar sin 60-årsdag i Grekland.

På en skala mellan ett och tio, hur bra deras semester har varit, svarar båda "fem".

"Vi skulle ha stannat här i två veckor, då hade vi hunnit med mycket mera ...", säger Eva.

Maria och Don Young´s vänsterhänder ...

2008-08-28T09:34:00.004+02:00

Marias vänstra hand.

Mitt i det vi ligger och plaskar i ett turkosfärgat Medelhav, hör jag en röst en bit ifrån som säger: "Men visst är ni från Sverige?"

Jo, det är vi ju.

Kvinnan som frågar har ett varmt leende och det visar sig att hon heter Maria och ursprungligen kommer från Boden i Norrbotten, men sedan sju år tillbaka bor i England, i Sheffield.

"Men min farmor var från Storsävarträsk, mellan Umeå och Skellefteå!" säger hon glatt.

Maria är fyrtio år och Stenbock.

Hon är ett mellanbarn av totalt sex syskon och arbetar i en affär typ Synsam och där trivs hon bra, men när jag frågar vad hon skulle vilja pyssla med om hon inte ..., då säger hon att ... "ja, gärna nånting som har med rymden att göra .., jag har alltid fascinerats av sånt som planeter och stjärnor!"

Ärren syns tydligt ....

Hemma i norr, - och västerbotten finns ett uttryck som jag tycker så mycket om .., det är när man säger att någon är "som eljest".

Marias händer är verkligen ... "som eljest".

Precis som sin mamma och sina syskon och några av syskonbarnen, har hennes fingrar varit sammanvuxna,- det är något genetiskt förstås -, och Maria vänder på handen och visar ., "titta här .., ser du ärren ..?" säger hon.

När jag frågar hennes engelske make Don hur han skulle vilja beskriva sin hustru med en för henne typisk egenskap, så ler han filurigt.

"Hon är ..., lite långsam av sig .., ja, så där .., stressar inte upp sig", förklarar han.

Och apropå detta med hur viktigt ens eget språk är, så säger Don att ...,"ja, när vi har lite hårdare diskussioner av något slag, då börjar Maria alltid att blanda in svenska ord och då vet man att .., jaha, nu är hon upprörd ...", säger Don leende.

Och detta är alltså Don Young´s hand.

Mr Young , som är Skorpion och snart fyller femtio, arbetar åt ett f.d. stålföretag som nu är i finländsk ägo.

Han är storebror (har en lillasyster) och är född i Sheffield, där stålindustrin nu mest är ett minne blott. (Själv tänker jag genast på härliga filmen "Allt eller inget" som handlar om just arbetslösa industriarbetare i Sheffield ...).

"Och du då Maria, vad skulle du säga kännetecknar Don?" frågar jag sist av allt.

Då smajlar hon stort och säger, utan en sekunds tvekan: "Han är så jäkla tjurskallig, ska alltid ha rätt!"

(I familjen finns även hunden Scrappy, 7 år. Han kommer från ett s.k. hundhem och Maria berättar att hon och maken är den tredje familjen Scrappy hamnat hos och ååå, vad hon tycker om honom!)

Jag frågar dem ... så där på en skala mellan ett och tio .., hur skulle ni vilja ranka er semester här?

"Åtta ...", svarar båda.

Anna Anninoys vänstra hand

2008-08-27T08:37:00.003+02:00

I lilla supermarketen, den uppe vid torget i staden Skala på ön Kefalonia i Grekland, där arbetar Anna Anninoy.

Hon är tjugofyra år och Lejon .,. född den 2:a augusti 1984.

Precis när vi än besöker affären, står Anna bakom kassadisken.

Och det är inte underligt .., för hon arbetar från sju på morgonen till tio på kvällen, minus två timmars lunch, varenda dag, sex månader på raken och därefter sex månaders ledighet.

Vi pratar om hur det är att vara kassörska .., att man på kvällen liksom vill hänga av sig smajlet och bara vila från allt.

Annas lillasyster är också i samma begit, hon arbetar i det lilla bageriet uppe på "Storgatan", det andra på vänster sida, sett från torget.

Marcus Tegnérs vänstra hand ...

2008-08-10T14:30:00.001+02:00

Och nu är det så här att bilden tippar överstyr, hur jag än bär mig åt.
Men det må vara hänt; jag fixar inte att få den på rätt håll.

I början av sommaren kommer Marcus till affären.

Han ska vikariera under semesterperioden; mest i charken .., så han får lära sig allt om grillen och så blir det förstås allt det övriga som man pysslar med i en livsmedelsbutik och så ska han dessutom vara jouransvarig.

Hur intressant som helst är det att iaktta hur den här unge mannen, på relativt kort tid, förändras.

Första veckorna är han tystlåten och oerhört försiktig .., han rör sig som en som inte vill vara i vägen.

Nu, när han snart har arbetat klart och ska vidare här i livet, är allt annorlunda!

Nu går han med fart och pondus; han vågar säga ifrån och vara arbetsledare och i kollegieblocket som ligger i fikarummet .., där vi skriver sådant som vi tycker är viktigt att meddela våra arbetskamrater och inte minst chefen, där ser man ofta Marcus pyttiga handstil där han skriver ner sina tankar.

"Vill charkansvarig vara vänlig och ombesörja så vi får hem kassler i ordninarie sortimentet?"

Ungefär så.

Marcus är 23 år och Jungfru.
Han är yngst av tre syskon och är i rakt nedstigande led släkt med den här mannen.
Och den här.

I vanliga fall studerar Marcus psykologi i Lund och när jag frågar honom vad han vill arbeta med, så säger han utan att tveka att .. "ja, jag vill nog forska inom samma område."

Vad gör honom glad ?
Jo ....

God mat
Goda vänner
Fint väder

Och tvärtom ..., han tycker inte om när tillvaron blir för stressig .., och när han känner av dålig stämning.

Jag berättar för honom om hur jag tycker att han har .., ja, liksom utvecklats under dom här månaderna i affären.

"Ja, precis så var det .., jag var väldigt nervös i början och tänkte att ni kanske skulle tycka att jag arbetade långsamt och så gick jag och tänkte på det och då blev det säkert precis just så .., men redan första dagen tyckte jag ändå att där fanns en positiv och varm stämning bland personalen och det tycker jag fortfarande och nu känner mig förstås trygg .., jo, du har nog helt rätt ..., så var det", säger han och skrattar lite när jag i personalrummet visar hur hans sätt att gå har förändrats.

På den där skalan mellan ett och tio .., ja, hur bra han trivs med sitt liv just nu, så svarar han direkt åtta.

Se där!

Jag tycker verkligen om Marcus och kommer att sakna honom och hans varma leende.

Viveca och Sven-Åkes vänsterhänder ...

2008-08-08T21:14:00.005+02:00

Efter kanske trettio år, träffar jag en av mina kusiner, Viveca.

Nu är hon och hennes man på väg till Bornholm för en cykelsemester och i natt ska dom bo på hotell här i Ystad och då passar hon 0ch maken på att göra kusinen den äran.

Vivecas (med betoning på e:et ...) pappa var min pappas storebror och farbror Erland dog relativt tidigt och jag har bara spridda minnen av en varmt leende man med mörkt hår.

"Hur skulle du vilja beskriva din pappa?" frågar jag.

Viveca tänker efter en stund.

"Jaaa .., han var oerhört påhittig ...", säger hon.

Viveca arbetar som tandtekniker i Luleå och är Kräfta, precis som min Anders.

Dessutom är hon mellanbarn.

När jag frågar hennes man vad han tycker kännetecknar sin hustru, svarar han: "Hon är äkta. Hon är genuin."

Och när jag ber henne ta fram sin vänstra hand, faller vi i gapskratt!

Från vänster Anders hand, hans mamma bloggmadamens och så kusin Vivecas längst till höger.
Notera tummarnas likhet!

Och det här är maken Sven-Åkes vänstra hand.

Sven-Åke är Jungfru, mittenbarn av fem syskon och har arbetat inom det militära.

"Hur han är ...? Ja ..., han är en hederlig man .., det tycker jag ...", säger Viveca.

Och så får vi veta att han är barnkär och gärna pillrar med tabeller och sånt.

Ares vänstra hand ...

2008-08-07T16:38:00.000+02:00

Det är när vi sitter tillsammans på toppen av klipphällen och pratar, Lena och jag själv, som mannen som ligger och solar eller vilar i skrevan nedanför oss, kommenterar min dialekt.

"Jaha .., och hur underligt är det inte att man plötsligt hör dalmål här nere ..?" säger han leende.

En stund innan har han pratat länge i sin mobiltelefon .., vi hör spridda meningar ..."ja, jag ska föreläsa på universitetet i ...".

Sånt.

Och vi kommer att surra om just dialekter; om västerbottniska och halländska och vi pratar om Norge och stjärntecken och till slut frågar jag om vänsterhanden?

Are är Jungfru och mellanbarn.

Han ser ut som en man som är trygg i sig själv.

Fyra vänsterhänder på ett Öresundståg ...

2008-08-07T16:36:00.002+02:00

Längst uppe Ninas hand .., så Mikaels och Mats.
Mikael och Mats är Fiskar.
Nina är Stenbock och född i Finland.

Intill mig på tåget som ska ta oss till Helsingborg (där blir vi resolut avpoletterade och får order att invänta en extrabuss; när och var den bussen ska dyka upp kan ingen svara på ...), sitter Nina, Mikael, Mats och lilla Stella.

Kvartetten är på väg till Munka Ljungby där det ska bli bröllop.
Det är Mats som ska gifta sig och det är Mats som bär det något annorlunda armbandsuret.
Bröllopet äger rum i morgon, den 8:e augusti och den blivande bruden heter Fatima och kommer ursprungligen från Sri Llanka.

"Du vet .., 080808" .., säger Mats och ler.

Det är som i Kina, där siffran åtta är ett lyckotal.

Mats är utbilda sjökapten, men studerar nu industridesign i Lund.
Hans tvillingbror Mikael arbetar med 3d-utveckling inom processindustrin och hans hustru Nina har sitt värv med någon slags kundtjänst.

(Inom parentes har jag skrivit "team manager" i mitt block .., men jag kommer inte ihåg om det är det Nina är eller tänker bli. Förlåt!)

Och lilltösens vänsterhand.
Åååå, så spännande hon tycker att det är att hälsa på Pelle i sin kattbur!

Tre vänsterhänder tillhörande Göranssons i Småland.

2008-08-04T20:37:00.006+02:00

1.
Först Lena.
Tvilling.
Arbetar inom hemtjänsten.
Och samlar på hattar .., på väggen i vardagsrummet finns en hel samling!
Hur läckert som helst är det.
Hennes mamma som är långt över åttio år, bor vid det enda trafikljuset i Ljungby.

2.
Det här är Tommys vänsterhand.
Tommy är som ett granitblock och är dessutom storebror till den halländske pensionatsvärden.
Arbetar åt ett energibolag och är en hejare på det här med aktier, faktiskt.
Och så tycker han om att visa bloggmadamer hur det ser ut i pannrummet .., ja, ja, det är det här med energin förstås.
Sa jag att han är Våg?
Och ser filurglad ut.

3.
Kajsas vänstra hand.
Pensionatsvärden pratar ofta och varmt om sin brorsdotter Kajsa.
Dom åker Vasaloppet tillsammans, även om det kanske inte gick så där himla bra för Kajsa den här gången .. men nästa, då ...!
När jag ber honom beskriva henne .., då säger han att hennes främsta egenskap .., det är nog den att hon är så väldigt omtänksam mot sina medmänniskor.
Kajsa är Stenbock.

En vänsterhand som tillhör Andrew från Notting Hill ...

2008-08-04T19:50:00.004+02:00

Det är en lördag i början av augusti när vi sitter på en inbyggd altan i Fallnaveka, utanför Ljungby i Småland.

Plötsligt hoppar Kajsa upp och hojtar något om att "där är ju Andrew!" och så springer hon likt en hundrameterslöpare i en olympisk final och nerför slänten bär det av och på vägen där, på vägen intill åkern ser vi en mörk man i burrigt hår som cyklar så fridfullt och jag tycker att det låter som om hon ropar "Father! Father!" och det påminner mig om Törnfåglarna, den där tv-serien med fader Ralph, men det visar sig ju vara den här mannen hon hojtar på och han är verkligen ingen präst, men väl en man som försörjer sig som pianist och organist.

Det är i dessa sammanhang Kajsa har träffat honom, ja, hon spelar själv trumpet och har uppträtt med just Andrew och nu ropar hon och frågar om han möjligen vill dricka kaffe med oss andra .., hon bor ju där och Andrew bara gapar, för inte en aning har han om detta när han kommer cyklade längs en slingrig väg i det inre av Småland.

Men han gör henne sällska på på altanen och så börjar stora utfrågningen, förstås.

Stenbock är han .., precis som Kajsa.

Och så är han storebror och säger att det är härligt att vikariera som organist i Berga kyrka, för alla är så vänliga och ingen morrar om han skulle råka spela lite fel .., ja, de svenska psalmerna tillhör ju inte hans vanliga reportoar kanske.

Ja, se detta, det blev ett trivsamt litet möte!

Hans och Ingrid Petrés vänsterhänder ...

2008-08-04T19:44:00.001+02:00

Hans hand.
Det här är en Jungfru .., en jägmästare eller en före detta sådan .., yngst av fem syskon (tre bröder och två systrar), uppvuxen i Västra Harg i Östergötland.
Pappan var bonde som arbetade upp sig.
Hans är intresserad av jakt och fiske och naturen i allmänhet.

"Ingrid .. hur skulle du beskriva Hans?" frågar jag.
"Handlingskraftig ...", svarar hon.
Själv säger jag ... glad.
Det är sällan man möter vuxna män som utstrålar så mycket glädje.

När jag var kanske tretton, fjorton år .., fick min pappa en ny chef, en jägmästare som talade en utpräglad östgötska och som visade sig heta Hans.

Då, kunde denne man vara i närheten av de fyrtio och han satt vid vårt köksbord och pratade med pappa, men .., han var den förste vuxne mannen som också tilltalade mig och frågade vad jag tyckte, ja, han var på något sätt den förste vuxne mannen som bemötte mig med någon slags respekt.

Jag har sedan dess alltid tyckt så bra om Hans och även om hans hustru Ingrid, hon som under många, många år skrev så härliga brev till min mamma och senare även till mig.

När pensionatsvärden och jag själv är på besök i Dalarna, ber jag att vi ska besöka Hans och Ingrid.

Det är trettiotre år sedan sist och det blir ett så varmt och glädjefyllt möte.

Sedan några år tillbaka är Hans drabbad av Parkinssons sjukdom, vilket såklart påverkar tillvaron.

"Man blir stelare.., ansiktsmimiken också .., ja, jag var förfärligt deprimerad när jag fick diagnosen och insåg att det här är obotligt ...", säger Hans.

Medan vi äter god lunch, berättar han om min pappa .. att det var så finurligt .., att min pappa som alltid röstade på socialdemokraterna, att han, enligt Hans, ju hade solklara borgerliga åsikter och var en så stor individualist.

"Och det är intressant det här .., ja, jag brukar säga att det här med att människor antingen är praktiska eller mer teoretiskt lagda, det tar ändå ut varandra, men med din pappa Elisabet var det verkligen så att han i allt var en praktiker .., han var duktig på att engagera och få med sig arbetarna; och allt som hade med skogen att göra rent praktiskt, men när det kom till det teoretiska, då hade han det svårare."

Det här är Ingrid som var lärare på högstadiet när jag gick i Centralskolan hemma i Malå.
Ingrid .. omtyckt klassföreståndare och senare, när familjen flyttat till Falun, invandrarlärare, något som hon trivdes så bra med.

I många, många år har jag brevväxlat med Ingrid och jag fick alltid läsa hennes brev till mamma på den tiden det begav sig.
Och det är så roligt med Ingrid, för när jag avslutar ett brev, då krumelurar jag lite och skriver .. "nä, nu ska jag ta mig kaffe ...", eller nåt sånt, men Ingrid, hon bara tvärslutar.

Allt vet hon om mina dejter hit och dit och när vi nu kommer på besök, då presenterar jag pensionatsvärden som nr 52 .., och hon förstår genast och skrattar gott.

Ingrid med sina händer som hon håller på löparen som hon en gång vävde i Malå.
Hon är Skytt.
Endabarn ... "å, det var min stora sorg, detta att inte ha syskon!" säger hon.
Pappan folkskollärare och mamman hemmafru.
"Ja, så var det ju på den tiden ...", säger Ingrid.
Att Ingrid har ringarna på sin högra hand, beror på en skada i fingret, får jag veta.

I femtiofem år har det här paret varit gifta och jag tycker att det finns så mycket liv dem emellan.

När jag frågar Hans hur han vill beskriva sin hustru, så säger han genast att hon är otroligt omtänksam .., "och energisk, hon är den mest energiska människa jag vet!" säger han .., "och dessutom är hon väldigt generös!".

Efter två timmar i Falun och hos det här rara paret, tackar vi för oss och åker söderut.

Om jag säger att jag är alldeles inutivarm av nån slags ömhet och tacksamhet, så är det inte en överdrift.

Det var ett helt underbart möte!

Fyra vänsterhänder på väg till Portugal ..

2008-07-08T14:11:00.001+02:00

Från vänster Anders, så kommer Annas hand .., silverklockehanden är nog Hannahs och den med ådror .., torde då vara Mickes.

Och till Anna och Anders är jag alltså mamma.

Anns vänstra hand ...

2008-07-05T11:39:00.005+02:00

Ann är född i Malmö 1952 .. och är Fisk.

1977 gick flyttlasset till Göteborg och där bor hon ännu.

"Säg nånting som är typiskt för dig ....!" ber jag.

(Hon har känsliga fötter .., vrickar och får lätt skavsår .., det är sånt Fiskar får ..., säger hon medan jag skriver.)

Envis
Vill bestämma
Musikalisk
Gillar Metallica
Stickar
Läser
Tycker om göteborgshumor
Ensambarn (det är kanske därför hon vill bestämma ..?gissar hon ..)
Har svårt att fördra dumhet
Plikttrogen ("alldeles för mycket").
Trebarnsmamma och gift med en norrländsk man (från Piteå är han .., och dessutom Stenbock).
Ann är före detta lärare och skulle gärna driva en syateljé eller sybehörsaffär.
Hon tycker om att skriva vackert .., så där med kalligrafipenna.
Är absolut ingen campare. "Nääää! Jag är en asfaltblomma som vill sova i en säng och äta frukost vid dukat bord!" utbrister hon leende.
Och så har hon en kolonilott som heter Hvilan.

Hilda och Ellas vänsterhänder och ett par illgröna skor.

2008-06-27T21:18:00.001+02:00

På min lunchrast träffar jag två små godingar; det är lilla Ella och hennes storasyster Hilda.

Hilda är storasyster och är två år.

"Världens bästa storasyrra dessutom!" säger hennes mamma som heter Ingrid och är småländska, ja, hon kommer från Växjö och är gift med min gotländske chef.

Ella ligger i barnvagnsinsatsen som står på bordet och jag böjer mig fram och småpratar med henne. Hela tiden möts man av ett enda stort leende.

Och här är Hildas hand.

På höger tumme, men den syns inte här, har hon ett illgrönt plåster.

Och så har hon gröna små skor som hon har sparkat av sig alldeles intill vårt omklädningsrum.

Två vänsterhänder från avdelningen för klinisk fysiologi på Lunds lasarett.

2008-06-25T21:01:00.006+02:00

Eller kanske laboratoriet för klinisk fysiologi.
Här ovanför sjuksköterskan Elisabets hand.

Och den undre tillhör Monica.

Två såååå rara och vänliga kvinnor som tog emot i röntgenrummet.

Annikas vänstra hand ..

2008-06-18T20:29:00.002+02:00

Det här är Annika.

Hon är född den 1964 och är, precis som bloggmadamen, Stenbock.

"Men jag känner mig absolut inte som en sån, nä, det måste vara nåt vajsing!" säger hon.

Annika är ett mellanbarn med två syskon; ett äldre och ett yngre, hon är uppvuxen i Arlöv utanför Malmö och arbetar med något så ovanligt som essenser och smakämnen.

På en skala mellan 1 - 10 när det gäller jobbet .., säger hon efter viss tvekan ... 5.
När det gäller själva tillvaron i sig själv .., blir det 10.

"Men det är nog för att vi ska åka på semester hela familjen .,. ja, till Karpathos i Grekland!" säger hon och strålar med hela ansiktet.

När jag frågar henne vilken egenskap hon tycker stämmer bäst in på henne .., svarar hon .., "ja, att jag är .. omtänksam, kanske?"

Och så har hon en stor passion .., nämligen att tillverka halsband.

Det är just ett sådant hon bär på bilden.

Maryams vänstra hand ...

2008-06-15T16:14:00.004+02:00

Som en exotisk fjäril som har flugit fel ..., det är tanken som slår mig när jag ser den unga kvinnan bakom bröddisken på Möllers bageri.

"Pling-pling", hörs från dörrklockan.

Och den unga kvinnan har rådjursögon och ett leende som nog kan smälta, ja, om inte polarisar, så i alla fall göra så att isproppar i Torneälven upplöses.

Så jag frågar om hon är ny på jobbet och det är hon väl, på ett sätt.

"Fast i vanliga fall arbetar jag extra i Lund, ja, på ett bageri", säger hon.

Ögonen är vakna och alerta.

Hon ser skärpt ut.

Och så kommer den där frågan ..., om vänsterhanden?

"Min vänstra hand .., haha ..., javisst får du det!" säger hon och börjar genast syna nagellacket.

Hon heter alltså Maryam och kommer från Iran och det är hennes far som äger bageriet, såväl här på Regementsgatan som i Lund.

Och jag frågar om det är någon skillnad i att arbeta i ett bageri i Lund eller i Ystad?

"Oh ja! I Lund har studenterna ofta så begränsat med pengar och köper aldrig några större mängder med bröd ..., men här .., här är det som alla känner varandra och det pratas mera och dom köper så mycket olika saker, ja, jag tycker att det är så trevligt här i Ystad!" säger hon.

"Du är storasyster, eller hur ..?" undrar jag.

"Ja, jag har tre yngre syskon, systrar allesammans", och på den där skalan från ett till tio om hur bra hon trivs med livet, säger hon ..., efter en stunds funderande ..., tio.

Maryam är Kräfta och har studerat på Komvux för att höja några av sina betyg.

"Vad jag vill arbeta med? Jag ska bli jurist .., det är mitt mål och jag ska nå det!" säger hon leende.

Tänk, alldeles övertygad är jag att hon kommer att nå sitt mål.

Och nu blir jag osäker .., tänk, om hon stavar sitt namn med n på slutet?

Eller om det stavas Maryam?

Om du läser här .., skriv gärna en kommentar så det blir rätt!

Tre småländska vänsterhänder i Lund ..

2008-05-26T21:31:00.000+02:00

Från vänster: Ulf Göransson, filurig musiker, född i Ljungby .., påminner om Peps Persson. Skorpion.

I mitten: Emil, son till Ulfs äldste bror Tommy.
Emil är rörmokare och Stenbock.

Längst till höger: Hannes, Ulfs son.
Arbetar i restaurang.
Tvilling och är tvilling.

Fyra vänsterhänder i Halland ...

2008-04-28T20:42:00.001+02:00

Lena.
Bloggerska.
Stenbock.

Lille Alexander.

Här med. En liten tvåårshand.

Och hans farfar och faster och lilla handen i mitten,

Möte på tåg / Marie

2008-04-28T18:35:00.000+02:00

Namn: Marie
Kräfta
På väg till: Båstad
Storasyster
Drömmer om att arbeta med: genusfrågor
Favoritfilm: Släpp fångarna loss ...
Katt eller hund? Hund.
Håller på med: ett syprojekt; sitt livs första ..., 4o-talskläder.

Marie har lånat en bok från biblioteket med mängder av modebilder från just den tiden. Nu tänker hon sy sig sådana kläder.

På den där skalan , hur bra tycker hon att livet är just nu.., svarar Marie åtta.